Jesus bär sitt kors –tyngden av träet,stegen som vacklar,
blickar som ser men inte förstår.
Människor samlas.
Några hånar. Några sörjer. De flesta bara ser.
Som alltid när världen ställs inför något den inte kan ta in.
Och han faller.
Så frågar jag mig:vem är Kristus?
Inte den historiske Jesus som vandrade vägarna i Galiléen,inte läraren som talade till folket vid sjöar och kullar.
Utan Kristus den som Paulus talade om.
Den uppståndne.
Den levande.
Ja, så säger orden:segraren över döden,han som graven inte kunde hålla kvar.
För mig är Jesus den levande Herren som jag kan ha en relation till i bönen, nattvarden och gemenskapen med andra kristna.
Han är inte ett ting, vad? Utan vem? Jag tänker på Sv ps 38. Andra associationer får jag också av Christers inlägg: Taizesången ”Jesus Guds Son, du ljus i mitt inre, låt inte mörkret få tala till min själ, Jesus Guds son, du ljus i mitt inre, öppna mig för din kärlek och frid”
Tror att det är samma som du Christer tänker på när du skriver om den stilla närvaron som kan kännas i hjärtats djup.
Tack hela Berget för den retreat som avslutades igår. Berget är verkligen en plats för vila och återhämtning, en behövlig och viktig plats i en orolig fragmenterad värld.
På grund av att WIX tar bort funktionen vi använt för att lägga ut Dagens ord på så kommer dessa att publiceras under gruppen "Dagens ord".
Det kanske kan bli bättre möjlighet till samtal och utbyte då det finns fler grupper att göra inlägg i.
" I liv och död jag tillhör dig."