1 Kung 18,41–46, Ps 65, Matt 5:20–26
Allsmäktige, evige Gud, i den helige Antonius av Padua gav du ditt folk en stor förkunnare av ordet och en förebedjare i nöd. Låt oss med hjälp av honom finna Kristi väg och tveklöst vandra den och känna din hand när svårigheter möter.
Vi firar S:t Antonius av Padua (1195–1231), prästen och kyrkoläraren som hjälper oss när vi tappat bort något. Be om hans förbön och du kommer att återfinna det du tappat. Vi ber därför om hans förbön, att alla som tappat bort något viktigt i sitt liv ska återfinna det. S:t Antonius blev en av 1200-talets stora predikanter och helgonförklarad redan ett år efter sin död, år 1232.
Synen på lärdom ändrades under 1200-talet, man såg mer och mer lärdom som en väg till helighet. Så den rörelse, som startades av en man som älskade att kalla sig själv enkel och obildad, S:t Franciskus, blev inriktad på lärdom och närvarande på universiteten. Det var en stegvis utveckling då det blev mer vanligt att man som student drogs in i franciskanorden och där kunde se lärdom som en väg till helighet. S:t Antonius av Padua är ett exempel på detta, han var den lärda augustinermunken som inspirerades av franciskanerna och blev franciskanbroder. Han hade stor kännedom om de lärda augustinermunkarna vid klostret S:t Victor i Paris, en kunskap som fördes vidare i franciskanorden. Så blev Antonius under 1200-talet en modell i franciskanorden för lärdom och undervisning. Det går tillbaka till att S:t Franciskus gav honom upppdraget att undervisa bröderna. Bland franciskanerna såg man så ett ideal i S:t Antonius av Padua för hur undervisning och bildning skulle gå till. Den som hade ansvar för undervisningen skulle liksom Antonius kunna läsa Skriften och undervisa, vara både lärd och ödmjuk nog att kunna lära ut dygderna och argumentera mot lasterna. De som skulle undervisa bröderna behövde kunskap och träning i att vägleda dem, så att de fördjupade sin tro, steg för steg. Så har vi alla har en väg att vandra, från kanske den enkla barnatron, eller det som var då vår tros resa började, till att ge alltmer utrymme åt fördjupning, att granska oss själva, att öva vår tro.
Så kan vi se Jesu undervisning i dag som övningar i hur vi hantera vreden, vad vi säger, att vi rannsakar oss själva och lär oss att steg för steg alltid söker försonas med våra medmänniskor.