Dan 3:14–20, 24–25, 28 och Joh 8:31–42
Barmhärtige Gud, helga och upplys våra hjärtan genom boten, och liksom du har gett oss viljan att tjäna dig, så ge oss också svar på våra böner.
Jesus talar i dagens evangelium till de som tror på honom men som ännu inte har börjat följa honom, förtrösta på och älska honom. ”Till de som trodde på honom sa Jesus…” och på slutet: ”Om Gud vore er fader, skulle ni älska mig.” Det är denna väg som Johannes visar i hela sitt evangelium, att som troende mer och mer bli en efterföljare, att älska Jesus, mer och mer. I detta evangelium får vi följa Petrus tills han i sista kapitlet ställs inför frågan: ”älskar du mig?”. Man kan alltså vara troende, ha en jesustro, men inte vara en efterföljare. Man kan tro på Jesus men sakna kärlek till honom. Därför säger Jesus att det viktiga inte är att man tror att Gud är ens Fader utan att man älskar den som han sänder. Därför använder Jesus ord som är kärleksrelaterade; ”Mitt ord har inte trängt in i er”, ”ni förblir inte i mig och mitt ord.” Att låta tränga in och att förbli i… Det är detta vi saknar, kärleken, och därför frågar han dig i allt som händer i ditt liv, och ända till slutet: ”Älskar du mig?”
Tro, hopp och kärlek är en helhet. Det går inte att skilja dem åt, där det ena finns så finns det andra. Det är krafter som Gud ger där det inte går att skilja tron från kärleken och hoppet, och det är en kärlek som tror och hoppas och ett hopp som älskar och tror. På samma sätt som Fadern, Sonen och den helige Ande inte är delar utan en helhet som aldrig kan skiljas åt.
Kyrkoläraren Anselm mediterar över detta: ”Ty vad än som består av delar är inte helt och hållet ett, utan på ett sätt sammansatt och delat från sig självt; och kan antingen verkligen eller i tanken delas upp. Men detta är dig, än vilken intet fullkomligare kan föreställas, främmande. Följaktligen finns det inga delar i dig, Herre, ej heller är du fler än en. Utan du är odelad och identisk med dig själv, så att du inte på något sätt är dig själv olik; snarare är du själva enheten, odelbar på alla tänkbara sätt. Därför är liv och visdom och resten inte delar av dig, utan alla är ett; och var och en av dessa är det hela, som du är, och som alla de andra är. Och då du inte har några delar, är inte heller din evighet, som är du, någonstans eller någongång en del av dig eller din evighet, utan du är överallt som en helhet, och din evighet är en helhet i evighet” (Proslogion 18).