1 Pet 1:10–16 och Mark 10:28–31

Gud, vår Fader, styr världens gång i din försyn, och låt din kyrka utan hinder tillbe dig och fullgöra ditt uppdrag.

Under en retreat skrev den helige Maximilian Kolbe (1894-1941) ner 12 personliga föresatser, och han börjar så här: ”Jag måste vara ett helgon, så stort helgon som möjligt.” Låter det egoistiskt, självcentrerat? Men är det inte helighet Gud vill av oss? Det är varje fall vad aposteln Paulus säger tydligt och klart: ”Detta är Guds vilja: att ni skall bli heliga” (1 Thess 4:3).  Det finns alltså en sak som vi vet att Gud vill med oss: och det är att vi blir heliga.

S:t Petrus skriver så i dagens första läsning: "Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. Det står ju skrivet: Var heliga, ty jag är helig." Budet ”Var heliga”, är djupast sett en delaktighet i Gud, eller en förening av allt i mitt liv med Gud. Allt ifrån min sömn och glädje till mina bekymmer och min oro kan jag förena med Gud. Som vattnet hälls i vinet i den heliga mässan, när detta sker ber prästen tyst: ”Genom detta vattnets och vinets mysterium må han som för vår skull blivit sann och verklig människa ge oss del av sin gudomliga natur”.

Som vattnet i kalken inte kan skiljas från vinet, är vi förenade med Kristus, och alltså förenade med det heliga. Denna dag är en övning i att som vattnet förenas med vinet, vi kan öva oss i att låta Gud, få göra oss heliga, liksom han är helig. Mystikerna på 1200-talet vände ofta på bilden och sökte att vara som en droppe vin i Guds oändliga hav av kärlek. Helighetens väg är också kärlekens väg som ofta handlar om de små stegen, att varje dag avstå från något, som en övning i helighet. Som Jesu lärjungar avstod från stora saker kan vi börja med att öva oss i att avstå från något litet. Vi kan avstå från att tala illa om någon, avstå från de små frestelserna. Det är de små stegen mot helighet.