Apg 8:1b–8 och Joh 6:35–40
Herre, du har skänkt oss trons och dopets gåvor. Var nära oss i vår bön, och ge oss genom Kristi uppståndelse del i det eviga livet.
Sonen utför Faderns vilja: ”jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig”. Jesus Kristus har på Faderns uppdrag rest en stege mellan himmel och jord, eller snarare reparerat den stege som Gud rest redan i skapelsen. På denna stege, som är Kristus själv, stiger vi upp till Gud, genom att som Kristus göra Faderns vilja, inte vår egen. Stegen restes redan i skapelsen av Logos, skaparordet, varigenom allt osynligt och synligt blivit till. S:t Bonaventura beskriver denna stege: ”I enlighet med vårt eget väsens natur är alla ting i universum en stege för att stiga upp till Gud … Vi måste passera genom ett spår som är kroppsligt, tidsbundet och utanför oss själva för att ledas på Guds väg, så att vi begrundar den första begynnelsen, som är ytterst andlig, tidlös och ovanför oss. Det är också nödvändigt att träda in i vår själ, som är Guds avbild: tidlös, andlig och inom oss, och detta är att träda in i Guds sanning. Vi måste gå längre, överskrida oss själva, till det som är tidlöst, allra mest andligt och ovanför oss genom att kontemplera den första begynnelsen för att glädjas i Guds närhet och vörda hans majestät” (S:t Bonaventura i Itin 1.2).
S:t Bonaventura beskriver det som att vi måste börja med att sätta foten på förste steget i stegen, nämligen det som är närmast, skapelsen, och sedan kommer nästa steg som är mötet med oss själva, men då skriver han att vi inte kan göra det om ”inte Sanningen, efter att ha antagit en mänsklig gestalt i Kristus, blivit till en stege som reparerar den tidigare stegen, vilken blivit skadad i Adam. Därför kan ingen träda in i sig själv, för att glädjas över Herren, oavsett hur mycket han än är illuminerad av naturens ljus och förvärvade kunskaper, om inte Kristus är hans medlare”. Och det är endast möjligt om vi ”tror, hoppas och älskar honom. Om vi vill komma tillbaka till åtnjutandet av sanningen, såsom till Paradiset, är det nödvändigt att vi kliver in genom tro, hopp och kärlek till Jesus Kristus, den medlande mittpunkten mellan Gud och människa, han som är livets träd mitt i Paradiset”. Därför säger Jesus: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta… Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort”. Det är Faderns vilja, att ”alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen.”
Genom att ta emot och leva i tro, hopp och kärlek är vi med och reparerar stegen som synden gjort åverkan på och kan som änglarna klättra på denna stege som är rest mellan himmel och jord. Men som Bonaventura säger är Kristus inte endast stegen: ”I denna övergång är Kristus vägen och grinden, Kristus är stegen och vagnen, liksom nådastolen som lagts ovanpå Guds ark och mysteriet som från evighet varit dolt” (Itin 7.1.1d). Vi klättrar inte upp till Gud som på en stege utan snarare förs vi genom rörelsen som utgår från Fadern, genom Sonen och den helige Andes gåvor, genom tro, hopp och kärlek, tillbaka till urspunget: Fadern.
