Jes 50:4–7, Fil 2:6–11 och Mark 14:1–15:47

Allsmäktige, evige Gud, för att ge oss en förebild i ödmjukhet ville du att vår Frälsare blev människa och lydig intill döden på ett kors. Låt oss i alla livets skiften hålla fast vid honom som härdade ut till slutet, och låt oss en gång få dela hans härlighet.

Kära vänner, vi går in i Stilla veckan genom att hylla Kristus när han rider in i Jerusalem. ”Från korsets trä regerar Gud.” Låt oss instämma i hyllningen av den sanne Konungen och följa honom genom kärleken, lidandet och döden till uppståndelsen.

Det palmprydda korset påminner oss om att vår Herre är en annorlunda konung, han är världsalltets härskare som kröns med en törnekrona. I honom förenas allt, gudomligt och mänskligt, högt och lågt, enhet och mångfald, glädje och sorg, seger, kärlek och lidande, liv och död. Därför kan han också försona det som är splittrat i våra liv.

Vi kan se det i helgonens liv, idag med hjälp av den heliga Klara av Assisi. Som 18-åring rymde S:ta Klara hemifrån på Palmsöndagens natt år 1212. Hon rymde från sin rika familj till ett litet kapell där Franciskus och hans första följeslagare väntade på henne med tända bloss. Hon tas emot av Franciskus, byter ut sina praktfulla kläder mot en enkel dräkt. Franciskus klipper av hennes hår. Så viger S:ta Klara sitt liv åt Jesus, för att följa honom med glädje. Detta ångrar hon aldrig, hon uppmuntrar alla att förena sina liv med Jesu liv:

"Omfamna den fattige Kristus. Se på Honom som för din skull har blivit föraktad. Följ Honom, du som för Hans skull har blivit föraktad i denna värld. ´Din brudgum, skönast bland människor´, har för din frälsnings skull blivit den fattigaste bland alla människor. Han är föraktad, slagen och gisslad över hela sin kropp och Han dog av korsets tortyr. Se på Honom, titta på Honom, betrakta Honom som du längtar efter att följa."

S:ta Klara försonades själv, steg för steg, med sin egen svaghet, sitt tvivel, sin strid och ensamhet, allt det som var hennes lidande. Och genom sin förening med den fattige Kristus "rann hon över" av glädje, i all hennes egen fattigdom, hennes eget väsens avgrund omfamnades av Guds bottenlösa djup. S:ta Klara ger oss ett exempel på efterföljelse av den allhärskande Konungen som genom sin kärlek, sitt lidande och sin korsdöd har blivit upphöjd över allt annat och fått det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, och försonas i honom.

Så låt oss denna Palmsöndag ta emot S:ta Klaras välsignelse: ”Herren välsigne er och vare alltid med er, må ni också alltid och på varje plats vara med honom”.