1 Kor 6:1–11, Ps 149, Luk 6:12–19
Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.
Vi ber om Guds välsignelse över alla människor och över våra medarbetardagar.
Det finns ett dynamiskt naturligt samspel i hela tillvaron mellan in- och utandning, mellan vila och ansträngning, bön och arbete. S:t Thomas Aquino har gett upphov till ett motto för dominikanorden: ”Contemplare et contemplata aliis tradere”. Detta motto består av två infinitiv: ”contemplare” och ”tradere”, alltså: ”att kontemplera” och ”att tradera, att föra vidare, att överlämna.” Det är en del av den dominikanska spiritualiteten men också vad Berget och hela den kristna tron handlar om: att kontemplera, att be, att vara stilla inför Gud, lyssna till hans röst och att ge vidare det vi tar emot i kontemplationen, alltså att dela med sig till andra av det goda man själv har fått ta emot, vilket egentligen är själva betydelsen av ordet "tradition". Mottot betyder alltså: ”Att kontemplera och att föra vidare kontemplationens frukter till andra.”
Detta motto pekar på att bön kommer före och upprätthåller våra handlingar. Jesus ber, och väljer därefter ut sina tolv apostlar. Hos den helige Dominicus finns en balans mellan bön och predikan, han var en man som man sa, alltid antingen talade till Gud eller talade om Gud. En sådan balans behöver också finnas i våra liv, så att all aktivitet utgår från det vi tar emot i vårt böneliv. Vi andas in och andas ut, vi tar emot och vi ger ut, vi ber och vi arbetar.
Liturgi, gudstjänster, tideböner och den heliga Mässan, är kyrkans heliga bönetjänst i Guds närvaro, där vi inte söker något annat än Guds förhärligande genom tillbedjan, lovsång och tacksägelse. I liturgin är hela Kyrkans uppmärksamhet riktad mot Guds sanning och hon öppnar sig för hans ord. I liturgin är den kontemplativa handlingen inbyggd och levande som en syntes av aktivitet och passivitet, det passiva gudsmottagandet.
Liturgin kan beskrivas just som en böneskola där vi lär oss att be och låta bönen genomsyra allt, det blir vår andliga andning, där vi tar emot Guds andetag och låter oss förnyas och utvidgas. Utan bön blir vi andfådda, andeafattiga, vi får inte luft. Så låt oss i dag påminna oss i Jesu efterföljd inte låta någonting släcka bönens och hängivelsens ande och att som dominikanerna: ”kontemplera och att föra vidare kontemplationens frukter till andra.”