DAGENS ORD
Jer 11:18–20 och Joh 7:40–52
Barmhärtighetens Herre och tröstens Gud, styr våra hjärtan och tankar, ty utan nådens hjälp kan ingen leva dig till glädje. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.
Vi ber om att vi under slutet av fastetiden mer och mer ska uppfyllas av längtan, iver, bön, tårar och kärlek.
Det var sista dagen i lövhyddofesten. Man hade öst vatten i templet och Jesus hade predikat om det levande vattnet som strömmar fram ur det inre hos den som tror: ”Är någon törstig, kom till mig och drick!” Efter denna predikan var några övertygade om att han var Profeten som Gud skulle sända, en ny Mose. Andra sa att han var Messias, Kristus, Guds Smorde. Ytterligare andra menade att han inte kunde vara Messias eftersom han var från fel plats, Galileen. Det fanns alltså många olika uppfattningar om vem Jesus var, människorna var oeniga som evangelisten Johannes säger. Några ville gripa honom andra ville höra mer: ”Aldrig har någon människa talat som han”. Som kontrast till den allmänna oenigheten träder Nikodemos fram som den sökande och längtande, som gör sig disponibel för kärleken, låter sig dras in i kristusmysteriet.
Alla som tror på Jesus blir inte gripna av kärleken, efterföljare, men Nikodemus blir en efterföljare av mannen från Galileen. Därför kallades de kristna för galileer, för som S:t Augustinus säger: ”En profet kommer inte från Galileen men däremot den som är Herre över profeterna”.
En människa som inte vill gripa kärleken utan istället själv bli gripen av kärleken, som förlorar sig i kärleken, är sålunda ett undantag i denna värld, som Nikodemos, som de andra inte kan förstå. Det är som S:t Bonaventura understryker, nämligen att det inte räcker inte med att undersöka, läsa, hitta argument, att utforska, man behöver också älska, gråta, be, längta, ge sig hän, och så öppna sitt hjärta för förvandling, rening, upplysning och förening med Gud, genom kärleken.
Nikodemos hade redan kommit till Jesus om natten, och något hade börjat hända i honom: nytt ljus, nytt mod. Nästa gång möter vi honom här, när han försvarar Jesus inför Stora rådet. Han visar var han har sitt hjärta, blir mer och mer sig själv. Sista gången vi möter Nikodemos är tillsammans med Josef från Arimataia, när de ber Pilatus om att få begrava Jesu kropp. Nikodemos låter Jesus få mer och mer utrymme i sitt liv, visar mer och mer mod och kärlek, och han viker inte undan när de onda krafterna mobiliserar.