1 Mos 8:6–13, 20–22 och Mark 8:22–26
Gud, du som vill komma till dem som har ett redligt och uppriktigt hjärta, gör oss genom nåden sådana att du kan bo i oss.
Kyrkan har i Noas ark sett en förebild till hur människan blir frälst genom dopet. När syndafloden upphör, kommer duvan, som släppts ut av Noa, tillbaka med en nyutslagen olivkvist i näbben, ett tecken på att jorden åter är beboelig. När Jesus stiger upp från vattnet i vilket han blivit döpt, sänker sig den helige Ande i en duvas gestalt ned över honom och stannar kvar där. Den helige Ande sänker sig ned och vilar i de döptas renade hjärtan.
När vattnet hade sjunkit undan tillräckligt mycket, gick Noa ut ur arken och offrade åt Herren, ett välbehagligt offer som behagade Gud. Så ingår Gud ett förbund med Noa och hans söner och alla levande varelser. Från första början välsignar Gud alla levande varelser, särskilt man och kvinna. Förbundet med Noa och med alla besjälade varelser förnyar denna fruktbarhetens välsignelse, och det fortsätter med Abraham och så fortsätter Guds välsignelse att genomsyra människans historia.
Men det handlar också om bönen som uppenbaras mellan människans fall och upprättelse, mellan Guds smärtfyllda rop till sina första barn: ”Var är du?...Vad är det du har gjort?” (1 Mos 3:9, 13) och svaret från den enfödde Sonen som kommit till världen, ”Jag har kommit, Gud, för att göra din vilja” (Heb 10:7). Bönen är alltså knuten till människans historia. Bönen är relation till Gud i historiens händelser.
Det är först utifrån den skapade verkligheten som bönen får liv. De inledande nio kapitlen i Första Moseboken beskriver denna relation till Gud som Abels offer av det förstfödda av hans hjord, som en vandring i gemenskap med Gud. Gud såg med välbehag på Noas offer och välsignade honom, och genom honom hela skapelsen, ty han hade ett rättfärdigt och rättrådigt hjärta. Även han vandrade i gemenskap med Gud. Många rättfärdiga i alla religioner har bett på detta sätt. I sitt eviga förbund med alla levande varelser kallar Gud alltjämt människorna till bön, så är också denna dag en kallelse till bön.