Uppståndelsen är slutsatsen i Guds logik

Gud, vår Fader, du låter kyrkan bli moder till många barn. Låt oss, som i tro har mottagit dopets nåd, i våra handlingar hålla den levande och verksam.

Apg 2:14, 22–33 och Matt 28:8–15

Kristus är uppstånden, halleluja. Ja, han är sannerligen uppstånden, halleluja!

Kvinnorna sprang från den tomma graven ”fyllda av bävan och stor glädje”. Påsken är ett sammanförande av motsatser,  en syntes, bävan och glädje i förening. I mötet med det heliga följs fruktan och glädje åt. Människan bär på en djup erfarenhet av Gud, av det heliga, som ett mysterium som både är skrämmande och fascinerande, det heliga fyller oss med både bävan och glädje. Inför Guds tilldragande och hemlighetsfulla närvaro inser människan sin litenhet men får samtidigt höra livgivande ord som stärker henne och fyller henne med glädje: ”var inte rädda”. Därför behöver vi ta emot påskmysteriet med både vördnad och stor glädje.

S:t Bonaventura (1221–1274) menar att korsets logik vunnit över Djävulens logik genom sammanförandet av motsatser: mänsklig svaghet övervanns av gudomlig kraft, lidandet övervanns av oförmågan att lida, döden övervanns av det liv som var dolt i Guds Sons gudomlighet. Djävulens logik övervanns av korsets vishet.

”Den stora premissen existerade från all evighet, korset var den mindre premissen, och slutsatsen (propositio, assumptio, conclusio) framträdde i uppståndelsen. … För Kristus sa inte: "Låt mig leva", utan "Låt mig ta på mig döden, för att förenas med den motsatta ytterligheten, att lida och dö." Slutsatsen följer av detta. Och så gjorde han själv Djävulen till en dåre” (Collationes Hexaemeron I.28).

Uppståndelsen är slutsatsen i Guds logik. Jesus har uppstått för att vår glädje ska bli fullkomlig genom ett sammanförande av motsatser, så att vi kan bevara friden mitt i all oro och förvirring. Annandag påsks evangelium är en glädjeinjektion: ”Låt allt missmod och all dysterhet fara”!

Så låt oss följa i dessa heliga kvinnors spår och öppna oss för påskens syntes av helig bävan och stor glädje, genom den helige Ande.

Det är logiken i Kristi mysterium som gör att vi inte sörjer döden som om vi inte hade något hopp. Vi anförtror åt Gud våra döda och ser med förtröstan och lugn fram mot vår egen död i tron på Jesu seger. Vi bär på ett hopp som gör att vi, vid varje grav, ser fram mot uppståndelsens morgon.