Guds minnesbok

Mal 3:13–4:2a och Luk 11:5–13

Allsmäktige, evige Gud, din kärlek övergår allt vad vi kan kräva eller önska. Omslut oss med din barmhärtighet: förlåt oss allt som tynger samvetet, och ge oss också det vi inte vågar be om.

”Också de som fruktar Herren har talat med varandra, och Herren har lyssnat på dem och hört dem, och en minnesbok har blivit skriven inför hans ansikte, till påminnelse om dessa som fruktar Herren och tänker på hans namn”.

Det finns många olika böcker i världen men också många böcker som Gud skriver. Vi läser i dagens första läsning om en minnesbok som blivit skriven inför Guds ansikte. Förutom denna bok har vi skapelsens bok, och när människan slutat att läsa Gud i skapelsen fick vi en andra bok, Bibeln, så att vi genom tro, hopp och kärlek återigen kan läsa Gud i vår värld, genom Sonen och den helige Ande. Dessa två böcker kompletterar varandra för att leda oss till det eviga livet. Men det finns alltså också en gudomlig minnesbok, vilket påminner om andra böcker, som livets bok och samvetets bok. I Guds minnesbok, i samvetets och Livets bok är allt nedtecknat klart och tydligt. Allt som rör varje människa kommer att bli känt och förstått för en själv och för alla andra. Därför ser vi fram mot domens dag, som en befrielse, som en dag av klarhet och då vi äntligen kommer att förstå oss själva och allt annat som nu är obegripligt.

Den yttersta Domen är frihetens dag som nalkas, då alla böcker i Guds stora bibliotek kommer att öppnas; skapelsens bok, den heliga Skrift, minnesboken, samvetets bok, Livets bok o.s.v. Ingenting kommer längre att vara dolt men framför allt kommer ingenting längre att vara obegripligt, missförstått, oförsonat. Allt kommer att vara förstått genom den Allförstående. Till slut, när kärlekens bok har lästs upp, kommer döden att vara förintad, allt vara sammanfattat i Kristus, och Gud vara allt, i alla, överallt.

Detta är en klangbotten för hela det kristna livet, en utgångspunkt för att kunna leva som Jesus lär oss: ”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas”. Gåvan är alltid större, större än vår insats, oavsett hur stor den än är. Gåvan är mycket större än våra bultningar, böner och sökande. Fadern ger helig Ande åt dem som ber honom, den som ber honom ska fritt få dricka av livets vatten.

Denna gåva är så angelägen för vår kultur i dag, som tappat bort tacksamheten, inspirationen, då ingenting längre är givet som en gåva. Men evangeliet säger att i begynnelsen finns det alltid en gåva, den helige Ande som Faderns gåva i både skapelse och i frälsning. En gåva som fulländar naturen, helar, försonar, förlåter, utrustar, gudomliggör, heliggör, som både sänder oss ut till de förlorade och gör oss redo för himlen.