Heb 7:25–8:6 och Mark 3:7–12

Allsmäktige, evige Gud, du som styr och uppehåller allt i himmel och på jord, hör vår bön och skänk din fred i våra dagar.

Vi går mot slutet av böneveckan för kristen enhet och vi fortsätter att be om försoning mellan alla kristna.

Det finns en djup reflektion omkring vem Jesus är i hebreerbrevet: ”Jesus kan också nu och för all framtid rädda dem som nalkas Gud genom honom, eftersom han alltid lever och kan vädja för dem. En sådan överstepräst var det vi behövde: en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare, upphöjd över himlarna. Han måste inte som de andra översteprästerna dagligen offra först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv.” Detta skrivs mot bakgrund av tempelliturgin i Jerusalems tempel, men författaren vänder på det hela och visar att detta magnifika tempel och prästämbete har en förlaga i himlen: ”Vi har en överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen och förrättar tjänst i helgedomen, det sanna förbundstältet, som är rest av Herren och inte av någon människa”.

Jesus är alltså en himmelsk överstepräst. De jordiska ”tjänar endast en skuggbild av de himmelska tingen, så som det blev sagt av Gud till Mose då han skulle uppföra tältet: Se till att du gör allting efter den förebild som jag visade dig på berget…”

Man kan som S:t Bonaventura säga att allt som Gud vet eller gör finns i Guds sinne eller i hans tanke som en förebild och ett mönster för allt skapat. Fadern är alltings konstnär och arkitekt och Sonen är Faderns fullkomliga konstverk och mönsterbild för allt annat. Det enda Ordet, Guds Son, Jesus Kristus uttrycker mångfalden av varelser i kosmos utanför Gud. Han är det perfekta originalet efter vilka alla begränsade exemplar i världen skapas. Vi har som personer och som kyrka vårt himmelska original i Jesus, vår djupaste identitet, därför kan han hjälpa oss att bli ännu mer oss själva, han kan hela oss och återupprätta enheten bland oss troende.

I den heliga Mässan drar vi oss undan tillsammans med Jesus, vi går till det himmelska arkivet för att finna oss själva. Och vi längtar som de sjuka i evangeliet efter att få röra vid honom, och att han ska röra vid oss, att han ska hela oss, heliggöra oss och gudomliggöra oss.