"Bön och tystnad kommer att rädda världen”

Jon 4:1–11, Ps 86, Luk 11:1–4

Herre, ingjut din nåd i våra hjärtan, så att vi, som genom ängelns budskap har fått veta att din Son har blivit människa, genom hans lidande och kors når fram till uppståndelsens härlighet.

Vi firar i dag vår fru av rosenkransen och ber om jungfru Marias förbön om hjälp att förbli i Guds närhet, genom stillhet och tystnad.

”En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be”. Bönen är en nyckel till ett liv i Guds närhet, men inte som prat utan som ett samtal som når oss ända in i hjärtegrunden som personer. Hela vårt liv är ett samtal med Gud, där Gud talar i tystnaden. Det som sker i stillheten blir till glädje för andra, för världens frälsning. Som kardinal Sarah skriver: "Bön och tystnad kommer att rädda världen”

Mystiken och tystnaden är religionens hemliga insida, dold och stängd för de som inte blivit invigda i hemligheterna. Det är en form av gudserfarenhet som stänger sinnena för den yttre världen för att erfara Gud i det innersta, i det egna hjärtat.

Vi övar oss därför i att bevara stillheten, att omfamna tystnaden genom att lyssna. I den första läsningen lyssnar vi till ett sådant ett hjärta-till-hjärta-samtal med Gud. Jona som i ensamhet brottas med Gud, med sin kallelse, förväntningar och besvikelser, med döden ständigt närvarande. Men vi kan också se hur annorlunda, än Jona, jungfru Maria är när hon samtalar med Gud. Hon är liksom i tystnaden med hela sitt jag och hela sitt liv. Hon tycker inte, som Jona, synd om sig själv och hon önskar inte ogenomtänkta saker. Hon är liksom ett mikrokosmos i harmoni med Gud. Hon litar på Guds försyn, på Faderns barmhärtiga omsorg och kärlek, det som Jesus lär sina lärjungar: ”Fader, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma”. Maria är nära Fadern med hela sitt liv, Fadern är förutsättningen, allt beror av Fadern! ”I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud.” Ängeln Gabriel sänds av Fadern, talar i Faderns namn: ”Herren, är med dig”. Fadern tar initiativet, i honom har allting sin början, skapelse och frälsning, för jungfru Maria och för oss. Fadern är ursprunget och målet för Marias och vår lovsång: ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han, Fadern, har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.”

Så låt oss i dag bejaka vår himmelske Fader, tillsammans med Jona och jungfru Maria, i tystnad, inre samling, stillhet, meditation, i rosenkransbön och i den inre samlingens bön.

Det är vägen som leder till Fadern, till hans namn, rike och vilja. Det som sker inför Fadern, i stillheten, bön, rosenkransen, blir till glädje för andra, för världens frälsning.