En övning i att uppskatta det nya vinet

Kol 1:15–20 och Luk 5:33–39

Herre, vår Gud, i den heliga jungfrun Teresa av Calcutta har du visat måttet på din kärlek. Lär oss att sträva efter att efterlikna henne och så få dela hennes härlighet hos dig.

Det går inte att pressa in evangeliet i en sluten icke elastisk form och tro att det ska hålla sig kvar där. Nej, evangeliet bryter sig ut ur varje begränsat utrymme och utmanar oss ständigt. Det är precis vad Jesu gör, han frågar inte om han får komma och störa, han bara kommer och provocerar vår invanda värld, framför allt besvärar han sina lärjungar. Jesus kommer med något nytt, något som måste tas emot med öppet hjärta. Därför behöver vi erkänna vår okunskap, vår egen tomhet, och göra oss disponibla för att ta emot det som vi ännu inte känner till.

Det är Jesus själv som är det nya vinet, hela hans liv är en enda stor vinpress, och det nya vinet måste tas emot i nya vinsäckar.

Om våra stenhjärtan ska kunna ta emot detta nya vin måste vi låta den helige Ande få möjlighet att utvidga våra hjärtan, våra inre rum, så att vi kan ta emot Guds Ord, evangeliet, Jesus Kristus, den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen: ”I honom skapades allt och allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen”.

Det är att tillsammans i Kyrkan vara med och förvalta det arv som apostlarna lämnat efter sig, den tro som förts vidare, traditionen. Man skulle kunna tro att traditionen är något gammalt men det handlar inte om kronologi utan om en andlig kvalitet som alltid är något nytt och utmanande. Det är den helige Ande som ständigt skapar nytt, som inte är bokstav utan Ande och liv. När vi blir förvaltare av apostlarnas andefyllda tradition är det för oss ett nytt vin som hälls in i oss, i våra hjärtan som blivit nya vinsäckar.

Men vi har vant oss vid det gamla och invanda och därför smakar det nya just nytt, det är inget vi känner igen och därför säger Jesus: ”Ingen som har druckit gammalt vin vill ha av det nya; han tycker det gamla är bättre”. Därför behöver den otränade själen övas att ta emot det nya, genom fasta, med glädje och jubel, förnyade av den helgie Andes nåd.

Så låt oss be om nåden att varje dag få bli uppfylld av den helige Ande, så att våra hjärtan liksom S:ta Teresa av Calcuttas hjärta, vidgas, värms upp, mjukas upp och kan ta emot det nya vinet, Jesus Kristus.