”inled oss icke i frestelse”

Jes 55:10–11 och Matt 6:7–15

Herre, välsigna oss, dina tjänare, och låt oss genom yttre återhållsamhet upptändas av längtan efter dig och dina gåvor.

Vi ber ”inled oss icke i frestelse” och förenas oss så med Jesus i kampen mot frestelser och det onda.

Det kristna livet är en andlig kamp mot synden, det egoistiska begäret, mot frestelserna, lockelser och lögner. Frestelserna kan hjälpa oss lära känna oss själva, upptäcka vårt elände, hjälpa oss till större tacksamhet över allt gott Gud ger oss. S:t Antonius (251–356) menar att: ”Den som inte har blivit frestad kan inte komma in i himmelriket. Ta bort frestelserna, så kommer ingen att bli frälst.”

Men den goda kampen som leder till seger är endast möjlig med bön. Det är genom sin bön som Jesus segrade över Frestaren, i början av sin verksamhet och i sin dödsångests sista strid. I Getsemane uppmanar Jesus sina lärjungar att de ska be om att inte utsättas för frestelse: ”Vaka, och be att ni inte må komma i frestelse”. I denna bön till Fadern förenas vi med Kristus i hans kamp och dödsångest. Denna bön får sin dramatiska innebörd genom att den hör samman med den slutliga frestelsen i vår kamp på jorden: det är en bön om uthållighet ända till slutet, till vår dödsstund. 

När en person frestas är den enda räddningen att ropa på Guds hjälp: ”Inled mig inte i frestelse”. Frestelsen är som en inbrottstjuv som flyr vid ljudet av vår bön. Bönen är pistolskottet som får grannarna att vakna och komma till undsättning vid ett inbrott. Bönens skottsalva driver Djävulen på flykt och änglarna och helgonen skyndar till vår hjälp.

Vi ber inte om att vi inte ska utsättas för frestelser, eftersom frestelserna är oundvikliga och nödvändiga för att pröva oss. Men vi ber om att inte duka under för frestelsen, vi ber om seger i våra frestelser. Vi erkänner vår egen svaghet, att det finns makter som starkare än oss själva, som vi inte klarar av, och sätter all vår förtröstan till Guds hjälp.

Frestelserna är en del av den goda kampen då vi av hela vårt hjärta vänder oss till Gud och ber om hans barmhärtiga hjälp. ”Överge oss inte i frestelsen, utan fräls oss från det onda.”

”Frestelsen” syftar på ”det onda”, som vi i den dagliga omvändelsen har att kämpa emot. Segern över frestelsen hör därför samman med räddningen från det onda som också i inkluderar döden, den sista fienden som ska besegras: ”Fräls oss ifrån ondo”.