Jak 4:13–17, Ps 49, Mark 9:38–40

Ge oss, Herre, korsets vishet och något av den ståndaktighet som utmärkte den heliga Rita, så att vi i våra svårigheter och motgångar lider med Kristus och alltmer växer in i Påskens mysterium.

Vi firar i dag S:ta Rita, de hopplösa fallens skyddshelgon, de omöjligas skyddshelgon. Visar på hur Gud finns med i de mest hopplösa personliga situationer vi kan hamna i. Hon levde i ett mycket olyckligt äktenskap, med mycket våld, och efter många prövningar försonades hon med allt som hänt och levde som nunna i 40 år. Ur mänsklig synvinkel är apostlarna och S:ta Rita misslyckade, de står inför omöjliga situationer, men allt ligger i Guds hand. Vi ser denna hållning hela tiden hos Jesus, idag då han i stor förtöstan säger: ”Den som inte är mot oss, han är för oss”. Vi är omslutna av Guds kärlek, redan innan vi blir till i vår moders liv. Gud vill göra något stort av oss, med oss och i oss, men som aposteln Jakob skriver så behöver vi ständigt påminnas om att våra planer inte är Herrens planer. Det viktiga är inte vad vi planerar att göra, utan att överlåter oss åt Guds vilja, att vi ständigt övar oss i att lita på Gud, förtrösta på honom, lägga våra liv i hans hand, och ständigt säger som aposteln: ”Om Herren vill, får vi leva och göra det eller det.” Det är inte ett förbud mot kalendrar och planering, men vi vet faktiskt inte hur våra liv blir framöver, och vi vet inte ens hur länge vi lever. Vi åldras, drabbas av olika sjukdomar och alla möjliga oförutsägbarheter. Det är som att vi inte förmår uppskatta saker förrän de antingen hotas eller rentav tas ifrån oss. Den som oväntat blir sjuk lär sig att uppskatta god hälsa. Den som förlorar någon inser i värsta fall för sent hur viktig den person var. Vi tar ofta för givet det liv som vi har fått, de människor vi har i vår närhet, att vi har en säng, mat för dagen. Apostelns förhållningssätt hjälper oss att återerövra vår förundran inför det liv som Gud har gett oss, vårt faktiska mänskliga liv, som det varit, nu är och kommer att bli. ”Ni som säger: ´I dag eller i morgon skall vi fara till den eller den staden och stanna där ett år och göra goda affärer´, ni vet inte hur ert liv blir i morgon. Ni är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner. Ni borde säga: ´Om Herren vill, får vi leva och göra det eller det.´”