En humanism som vilar på kristen grund

1 Mack 6:1–13, Ps 9, Luk 20:27–40

Herre, var oss nära i alla våra böner, och låt oss, genom den heliga Cecilias förmedling, få svar och hjälp av din barmhärtighet.

Vi firar den heliga Cecilia, jungfru och martyr som lovade Kristus sin trohet! Vi ber om hennes förbön så att också vi går Kristus till mötes med trons lampor brinnande.

I den första läsningen omnämns Alexander den store, med honom inleddes den hellenistiska epoken, kännetecknad av en blandning av grekisk och orientalisk kultur, som även påverkade den judiska kultur som rådde vid Jesu tid. Vi ser det bland annat i att dagens båda läsningar är skrivna på grekiska. Texterna är judiska och samtidigt hellenistiska, och Kyrkan växer fram inifrån en sådan judisk hellenistisk kultur, som öppnar upp för alla människor, oavsett språk eller var man kommer ifrån. Vi kan se en utveckling från platonism, stoicism och judendom som leder fram till och kulminerar i evangeliets humanism, där varje människa är föremål för Guds oändliga kärlek och därför har ett oändligt värde. Därav följer mänsklighetens enhet och broderskap tvärs över alla skiljelinjer, en humanism som vilar på kristen grund.

När Jesus svarar på saddukeernas fråga så ser vi denna öppning för hela mänskligheten i reflektionen om äktenskapet. För det egentliga bröllopet mellan Gud och människa har redan firats, när Gud förenades med den mänskliga naturen i Jesu Kristi person, genom den helige Ande, i jungfru Marias moderliv. Då Kristi gudomliga natur upptog den mänskliga naturen i sig själv, gjorde han den till sin egen, Guds och människans förening och bröllop. Det som skedde på korset bekräftar detta bröllop, då Gud öppnar sin sida och trolovar sig med människan.

Sakramentalt uttrycks detta i föreningen mellan man och kvinna i äktenskapet. Ett av kristusmysterierna är just detta att äktenskapet förvandlats och upphöjts till något himmelskt sakramentalt. Det är lätt att förlöjliga människan, uppståndelsen och äktenskapet, men vårt uppdrag att visa på människans skönhet. Kristus har kommit just för att uppväcka och upplyfta människan och ge oss värdigheten tillbaka, också i våra relationer och genom att peka på människans slutmål.

Att vara människa är en förberedelse för himlen, inte minst i den allra djupaste meningen och värdigheten i äktenskapet mellan man och kvinna. Men vi är alla, gifta eller ogifta, kallade att bli alltmer lika Jesus Kristus, född av jungfrun Maria. Den saliga jungfrun Maria låter allt ske, hon tilllåter Gud att få förvandla henne, hon blir gudomliggjord, genom Sonen som hon föder.

I Guds plan blir allt gudomligjort i Sonen, vi lever i honom och vår svaga mänskliga natur förvandlas och upplyfts. Här bär äktenskapet mellan man och kvinna på en stor himmelsk hemlighet.