Guds försyn gäller även det onda

Syr 3:2–6, 12–14, Kol 3:12–21, Matt 2:13–15, 19–23

Gud, vår Fader, i den heliga familjen har du givit oss ett föredöme. Låt vårt liv tillsammans mogna i kärlek och enhet och fortsätta för alltid i vårt eviga hem.

Den heliga familjen visar familjens plats i Guds plan och inkarnationens förankring i konkreta personliga relationer. Gud möter oss som personer, i den ålder och livssituation vi befinner oss i, men också tillsammans som gemenskap, i familjen, i kommuniteter och så vidare. Jesu, Marias och Josefs livsgemenskap är en förebild för oss. I den växte Jesus upp, och fylldes av vishet och Andens kraft. Vi ber att den heliga familjen ska inspirera och hjälpa oss alla.

Ängeln talade till Josef i en dröm: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” Familjen är hotad, men ändå lever den. Evangeliet be­rättar om en hotad och bräcklig familj, Josef, Maria och barnet, och på denna lilla heliga familj hängde hela fortsättningen. Det var dödligt allvar, Herodes dödade de heliga oskyldiga barnen i Betlehem, kanske så många som 14 000 pojkar som var under 2 år. Det var verklig ondska som hotade. Men så får Josef av en ängel veta att Herodes dött, den som dödar är död. Det är en verklig välsignelse med döden, att onda människor till slut dör. Så skrivs frälsningshistorien av evangelisten Matteus, nyktert och kärvt, en kamp på liv och död, där den helige Josef framträder som en beskyddare av livet. Josef framträder som en sann förebild för varje man, varje far, mannen som beskyddare av livet.

Josef var en fader med en inre styrka, en inre frid och samling som inte styrdes av hans egna planer och ambitio­ner. Samtidigt är han inte trög, räddhågad och vacklande, utan handlande i tjänst för sanningen, rättvisan och det goda. Så misslyckades de onda anslagen. Bakom Herodes skymtar den kosmiska drake som enligt Uppenbarelseboken ”stod framför kvin­nan som skulle föda, för att sluka hennes barn när hon födde det” (Upp 12:4). Ondskan är verklig, men Guds försyn vinner alltid, i det paradoxala att han gör sig beroende av bräckliga, mänskliga redskap. Guds försyn gäller även det onda som sker i vår värld, det onda är så att säga i den godes våld. I samma ögonblick som det onda tror sig segra reser sig det goda som ur askan, som ett uppvaknande ur sömnen, som våren efter vintern, som livets uppstår ur döden. Den heliga familjen är en förebild i denna kamp, ett mönster, för all mänsklig gemenskap och för Kyrkans fulla gemenskap.