Jesus återupprättar mannen och kvinnan, ja hela skapelsen

Kol 1:1–8, Ps 52, Luk 4:38–44

Fader i himlen, du förfar med mildhet och härskar med kärlek över ditt folk. Ge kyrkans herdar vishetens Ande på den helige påven Gregorius bön, så att de evigt får glädjas när de ser hur ditt folk växer till i nåd och antal.

I dag firar vi S:t Gregorius den store (540–604), som inte ville bli påve utan förbli munk, men ställde sig till Kyrkans förfogande, som Guds tjänares tjänare. Gregorius är en stor förebild för alla kyrkans herdar. I dag uppenbaras hur Gud upprättar den fallna människan och hela skapelsen, att vi är en del av en nyskapelse och ett universellt återupprättande av allt.

Efter att just ha botat en besatt man botar Jesus nu en kvinna. Det är som Jesus säger i Joh 11:4: ”Den sjukdomen är inte till döds, utan till Guds förhärligande.” S:t Ambrosius säger att detta förhärligande måste komma både könen till del, därför kom Herren för att bota båda könen. Eftersom fallet var både mannens och kvinnans behöver också upprättelsen gälla både mannen och kvinnan. Därför var både Josef och Maria med vid Jesu födelse. När Jesus predikade följde både lärjungarna och flera kvinnor med honom (Luk 8:1–2). Vid korset stod både Johannes och Maria. Vid uppståndelsen fanns både lärjungarna och Maria från Magdala.

Lärjungarna frågade Jesus till råds om Petrus svärmor, vilket visar på förbönens betydelse. Även om Jesus alltid är villig att ge så vill han bli tillfrågad. Som Herren säger i Psaltaren: ”åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig” (Ps 50:15).

Jesus botar på ett trefaldigt sätt: ibland botar han utan våra böner, ibland på grund av andras förböner, när vi ber för andra, Kyrkans förbön, ibland när vi själv ber om hjälp, för oss själva.

S:t Bonaventura liknar botandet av Petrus svärmor vid hur Gud skapar genom sitt ord: ”Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem”.

Så kommer övergången: ”Vid solnedgången”. Denna övergång länkar samman botandet av mannen och kvinnan med ett universellt helande, där hela skapelsen är involverad, alla åldrar och kön, alla sjukdomar: vid solnedången la Jesus ”händerna på var och en och botade dem”. Jesus botar på dagtid och vid solnedgången, dag och natt, vid alla tider och på alla platser, i synagogan, i hemmets dolda vrå och på offentliga platser.