1 Kor 9:16–19,22–27, Ps 84, Luk 6:39–42
Herre, du är klippan för dem som flyr till dig. Du upphöjde den helige Johannes Chrysostomos när han fick lida för dig, och din Ande talade genom honom. Låt oss lyssna till hans undervisning och stärkas av hans okuvliga fasthet.
Den helige Johannes Chrysostomos (354–407), som vi firar i dag, hade en särskild gåva att tala, att predika. Vi ber om hans förbön för oss själva, och för hela Kyrkan, om hjälp att tala om Gud och se med hans ögon på oss själva och den värld vi lever i.
”Kan väl en blind leda en blind?” … ”ta först bort bjälken ur ditt öga”. Dessa ord påminner oss om att det viktigaste i livet är att se. Det är lättare att se andras fel än sina egna. Den kroppsliga blindheten är uppenbar och går inte att förneka men den andliga blindheten är mer förrädisk.
Varje människa lever på något sätt i okunnighet, men det finns möjlighet till befrielse. Vi har nämligen utrustats med ett tredje öga, ett inre öga, hjärtats öga, visdomens och kärlekens öga. När detta inre öga öppnas kan människan, som annars är blind, se verklighetens skönhet och mål.
Jesu mission är att öppna detta öga i människan, att bota de blinda, att hjälpa dem som inte ser att de är blinda, att vägleda människan fram till insikt.
Aposteln Paulus går denna väg från att vara blind till att se, han får sitt inre öga öppnat, så att han kan se med kärlekens öga på Gud, på sina medmänniskor och på sig själv. Dagens helgon, S:t Johannes Chrysostomos hade också fått sitt inre öga öppnat. När han ser tillbaka på ett liv fyllt med stora svårigheter och lidanden säger han något vi alla kan ta efter: ”Prisad vara Gud för allt.” Det handlar om att försonas med sitt liv, och att tacksamt ta emot det som kommer till oss varje dag, av nåd.
Bönelivet är här en nyckel, där jag bejakar mitt beroende av Gud, som S:t Johannes Chrysostomos undervisar om: ”Bönen borde vara det medel genom vilket jag hela tiden tar emot allt jag behöver, och av denna anledning vara min dagliga tillflykt, min dagliga tröst, min dagliga glädje, min källa till rik och outtömlig glädje i livet”.
Så låt oss be att Gud botar vår blindhet, tar bort bjälken i vårt eget öga, och att vi av nåd får låna Guds ögon, och se på oss själva, på våra medmänniskor, på vår värld, med Guds kärleks ögon.