DAGENS ORD
Heb 3:7–14 och Mark 1:40–45
Allsmäktige evige Gud, afton och morgon och middag åkallar vi ditt upphöjda namn och ber dig att du skingrar mörkret i vårt hjärta, så att vårt liv här i tiden leder fram till det ljus där du bor. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Samma händelse beskrivs i Matteus, Markus och Lukas evangelium men det är något alldeles unikt med just Markus evangelium. Jesus grips nämligen av vrede i mötet med den spetälske mannen i Markus evangelium. Det är lätt att missuppfatta detta eftersom det som Jesus känner är omöjligt att översätta till svenska, ja överhuvudtaget omöjligt att beskriva med ord. Evangelisten Markus använder det egendomliga grekiska ordet ”splanchnizo” (σπλαγχνισθεὶς, ”misereo” på latin) för att beskriva vad som händer i Jesu inre. Ordet betyder att det har med de inre organen att göra, hjärtat, lungorna och levern. Dessa organ ansågs vara sätet för de starkare känslorna som kärlek, medlidande, vrede, hat, fruktan och bekymmer. Man använde alltså ordet ”splanchnizo” för att beskriva de känslor som tog hela personen i anspråk och därför är det också det starkaste ordet i hela det grekiska språket för medlidande. Det viktiga är inte exakt vilken etikett vi sätter på vad Jesus kände utan detta att hela hans inre berördes i mötet med den sjuke, att han lät sig beröras.
Så visar Jesus här på vad det är att vara en sann människa, en som inte är rädd för sina känslor, för att bli berörd, en som låter sitt inre sättas i rörelse i mötet med den andre. Vi behöver inte vara rädda för detta. Om vi har lärt oss att det vi känner är vrede, så kan vi istället lära oss att bejaka att den andre berör oss på djupet, så att till och med våra inälvor sätts i rörelse. Så växer vår förmåga att känna medlidande.
Evangelisten Markus visar att mötet med människans lidande berör hela Jesu person, hela hans inre kommer i rörelse. Han som är den som sätter allt i rörelse, den som skapar och upprätthåller allt, kommer själv i rörelse i mötet med det han själv satt i rörelse. Det är en yttersta konsekvens av inkarnationen, Guds solidaritet med oss, människans nya födelse och återupprättelse.