Hes 17:22–24, Ps 92, 2 Kor 5:6–10, Mark 4:26–34
Gud, utan vilken vi inget förmår, du vårt hopp och vår styrka, skänk oss Andens kraft, så att vi följer dina bud och ärar dig i tanke, ord och gärning.

Varje trädgårdsmästare vet att han inte råder över det som sker i jordens inre. Han måste förbereda, gödsla och så, vattna och rensa, men det viktigaste kan han bara invänta. Han förstår inte ens vad som sker. Han känner inte växandets hemlighet.
Vi talar ofta om Jesu kärlek till människor men glömmer hur mycket han älskar hela skapelsen. Vi märker det när han i dag talar så kärleksfullt om jorden, säden och frön och jämför dessa med Gud själv och Guds rike. Han känner växandets hemlighet.
Så bör också vi sätta hela skapelsen som en spegel framför oss för att tillsammans med Kristus gå från denna världen till Fadern. För Faderns makt, vishet och godhet lyser fram i de skapade tingen. Vi ser i skapelsen att denna värld har ett ursprung, en riktning och ett slutmål och det får oss att växa i tillit till Guds makt och försyn.
När vi öppnar våra sinnen för att ta emot de skapade tingens ljus och skönhet och lovsjunga Gud för alla hans verk, blir skapelsen en ärans materia för oss. Vi möter Gud i de skapade tingen i sig själva, eftersom Gud är i dem genom sitt väsen, sin makt och sin närvaro.
När Jesus berättar om växandets hemlighet talar han om sig själv och vad hans kyrka skall göra genom alla tider i det sakramentala livet. Sakramentet ser lika oansenligt ut som ett frö men äger oerhörd kraft, ingen kan mäta eller förstå vad som egentligen händer. Jesus talar om det lilla senapskornet. När det vuxit upp kan himlens fåglar bygga bo i dess skugga. Jesus föddes i en krubba och slutade på ett kors, men detta ”frö” spred sig på kort tid och bar frukt över hela den dåtida världen. Av den svaga lärjungaskaran blev det en kyrka, och vi fortsätter på samma sätt, att vara kyrka i vår svaghet. I krubban och korset dolde sig en kraft som var större än alla jordiska makter och herravälden. Vi kan lita på att denna livskraft och hemligheten i allt växande fortsätter att verka i Kyrkan, på Berget, i våra liv, i dag och alla dagar.