Jer 1:17–19 och Mark 6:17–29
Gud, vår Fader, du gjorde den helige Johannes Döparen till Kristi förelöpare i såväl födelsen som döden. Låt oss kämpa för att tron bevaras ren och oavkortad med samma glöd som gjorde honom till en sanningens och rättvisans martyr.
Johannes döparens stora högtid är hans födelsedag den 24 juni, men i dag firar vi minnet av hur han halshöggs på Herodes order och på Herodias begäran, hans martyrium. Vi ber om nåden att få kämpa trons goda kamp med samma glöd som gjorde honom till en sanningens och rättvisans martyr, och om att själva få dö en salig död.
Få personer har personifierat öknen och askesen så radikalt som Johannes Döparen. Han är ett besynnerligt ljus, som reflekterar det stora Ljuset. I honom förenas mystik och martyrium, tystnad och profetisk glöd, avskildhet och offentlighet, ödmjukhet och attraktion. Han drog sig undan världen, men världen kom till honom. Han är en magnet som både attraherar och repellerar. Han är profeten som görs till "en fast stad, till en järnpelare och en kopparmur" mot sina fiender, som det står i första läsningen.
De som kämpar mot ondskans andemakter behöver samma styrka och fasthet som Johannes Döparen. Dessa krafter anfaller inifrån, i form av reaktioner på det som möter utifrån, oro, irritation, vrede, avund, bedrövelse, uppgivenhet och annat.
Johannes Döparen lär oss då att vi behöver skydda vårt hjärta, vara som en borg, som inte släpper in tankar och känslor, som inte kommer från Gud. Den som genomskådar tankarna och avvisar dem med vilja och bön upptäcker att Herren är med, att Herren är starkare.
När vi bejakar de onda tankarna ockuperar de hjärtat, som när en stad intas. Det är detta vi ser hos Herodes och Herodias, som lovar vad som helst utan att tänka efter, och de ger direkt efter för de allra mest destruktiva krafterna.
Den kristna askesen i Johannes Döparens efterföljd är övningar då vi tränar förhållningssätt till tankar och känslor så att det blir något helt integrerat och som hjälper oss i lidandet och i vårt förhållande till döden. Övningarna ger oss beredskap att lida och dö, en beredskap vi ser att Johannes hade.
Johannes Döparen visar hur allt får styrka och skönhet i Kristi mysteriums ljus. Här i den heliga Eukaristin dras vi själva in i detta mysterium då våra egna lidanden förenas till en oupplöslig enhet med vår Herres lidande och död. Det är en kraft och en skönhet som ingen kan ta ifrån oss.