Jes 50:5–9a, Jak 2:14–18, Mark 8:27–35
Gud, du som skapat allt och leder världens gång, låt oss av allt värt hjärta tjäna dig, så att vi inser vidden av din kärlek.
Jesus talar om sin egen död och uppståndelse, som en riktning för varje människa, vikten av att förneka sig själv för att rädda sitt liv. Det är vad jungfru Maria gör när hon står vid korset. Hon mister sitt moderskap, men vinner ett nytt. Hon blir moder för hela kyrkan. Hon följer den väg som Jesus anvisade för alla sina lärjungar: "Den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det.”
Marias inriktning var klar, hon säger "Jag är Herrens tjänarinna” i livets alla skiften, även vid korset: ”Må det ske med mig som du har sagt” Som profeten Jesaja säger: ”När Herren Gud öppnade mina öron gjorde jag inte motstånd, drog mig inte undan.” Vi kan alltid be jungfru Maria om mod, tröst och kraft när vi tvekar och är rädda för att förlora livet. Vi kan be en dekad av rosenkransen, ett Ave Maria eller Angelusbönen. Maria förmedlar kraft att bejaka det som är Guds vilja, och nåd att mista sitt eget liv för ett som är bättre.
Lovad vare Jesus Kristus, som genom sin Moder hjälper oss att gå i hans fotspår. Dagens evangelium pekar på ”Det heliga korsets upphöjelse” som vi firade i går, och vår uppgift att, tillsammans med alla helgon, ställa oss tätt invid Jesu kors, att dela hans och alla människors lidanden, att dö med honom, för att stå upp till ett nytt liv.
Vi ser hur svårt det var för Petrus, så länge han försöker rädda sitt eget liv, för han anar att den väg Jesus talar om, är farlig för honom själv. Han är mer solidarisk med sig själv än med Jesus. Samtidigt är det en otrolig nåd att vi får vara som Petrus, att Guds barmhärtighet mot oss når ända dit, i vår inkrökthet. Detta återkommer i Petrus trefaldiga förnekelse, just där, på i sitt väsens avgrund, möter han Guds förbarmande. I det som är så skrämmande, vår egen död, vår avgrund, vårt eget kors, möter vi Guds barmhärtighet.
Här i den heliga Eukaristin är Kristi kors en mittpunkt, ett personligt och samtidigt universellt solidariskt möte mellan alla lidande människor, här får vi alla vara med och bära varandra, och mista vårt liv för att vinna det tillbaka i Kristus.