Apg 11:21b–26; 13:1–3 och Matt 10:7–13
Herre, du fyllde aposteln Barnabas med helig Ande och tro och avskilde honom till att tjäna hedningarnas omvändelse. Låt evangeliet om Kristus, som han förkunnade med outtröttlig iver, bli hört och mottaget i tro och handling.
Det är i dag min egen prästvigningsdag, det är åtta år sedan jag vigdes till katolsk präst, be för mig, jag ber för er. Och vi ber om den heliga aposteln Barnabas förbön, om gåvan att trösta och stå i bakgrunden. Han var en judisk man, levit från Cypern, som ”var en god man, fylld av helig ande och tro." Han reste till Tarsos sökte och upp Saul, och tog hand om honom och så sänds de ut på en missionsresa. Första gången vi möter Barnabas i Bibeln är när han sålde en åker och gav pengarna till apostlarna: ”de var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt” (Apg 4:31–37). Barnabas får sedan uppdraget att implementera apostlamötets beslut att öppna kyrkans gemenskap för hedningarna. När det utbröt hungersnöd i Jerusalem deltog han i initiativet till den första kristna kollekten, åkte själv med Paulus och överlämnade gåvan. Led martyrdöden på Cypern, det berättas att hans reliker gömdes undan av evangelisten Markus i en grotta, som nu finns i Barnabasklostret i Famagusta, på Cypern. Tillskrivs Barnabasbrevet, Tertullianus tillskriver honom Hebreerbrevet.
Namnet Barnabas betyder "tröstens son”, "den som ger uppmuntran." Barnabas uppmuntrade och ledde många till tro. Gåvan att uppmuntra är viktig, men de som har den hamnar ofta själva i bakgrunden, som Barnabas hamnade i Paulus skugga. Men vad hade Paulus varit utan Barnabas? Det var han som tog hand om Paulus, vägledde, öppnade dörrarna för Paulus, så att apostlarnas tvivel angående Paulus skingrades. I romarbrevet, hos den mogne Paulus, ser vi att han lyfter fram Barnabas gåvor som särskilda nådegåvor: ”Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: … tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet” (Rom 12: 6–8). Så vi ber därför i dag om gåvan att trösta, frikostighet, att vara nitisk som ledare, att visa barmhärtighet: i våra egna liv, i våra familjer, på Berget, i Kyrkan, i världen.