Heb 12:1–4, Ps 22, Mark 5:21–43
Herre, vår Gud, lär oss att älska dig av hela vårt hjärta och tjäna vår nästa med den kärlek som utgår från dig.

Alla sinnen finns med: syn, hörsel och känsel men också smaken finns faktiskt här, då Jesus sa åt dem att ge flickan något att äta. Hon fick smaka friskheten och det välgörande som serverades. De kände dofterna i folkmassan och i synagogföreståndarens hem. Runt Jesus återställs de yttre sinnena, men Markus pekar på att det hör samman med ett återställande av de inre sinnena. Nyckelordet är ”tro”: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig”. ”Var inte rädd, endast tro”.
Vi får trons gåva som en gudomlig kraft, ingjuten av den helige Ande, som öppnar våra ögon för den osynliga verkligheten, som Jesu närvaro, Kristi kropps och blods verkliga närvaro i sakramentet. Eftersom att vi får tillbaka vår andliga hörsel och syn när vi tror på Kristus som Faderns oskapade Ord och strålglans. Hörseln till att ta emot Kristi undervisning och synen för att skåda strålglansen i hans ljus.
Genom tron får vi liksom dela Guds synsätt på sig själv och på hela verkligheten, vi får låna Guds ögon eller sätt att se. Vi får se på honom som han ser på sig själv och tänk vidare om vi kunde se på och förstå oss själva som Gud ser på oss!
Så rör Jesus vid den lilla flickan, tar hennes hand och reser henne upp. De sjuka rör vid Jesus och blir botade. Det är detta som sker i sakramentet. Guds frälsande nåd möter oss här, ett levande, personligt och totalt möte med Kristus. Guds nåd blir verklig och synlig för oss. Vi har fått den enorma nåden att möta Herren, röra vid tofsen på Jesu mantel, äta hans kropp och förvandlas till hans kropp, att vara hans kropp: Kristi kropp.
Efter uppståndelsen förstår lärjungarna att Jesus ger kyrkan makt att föra människor från död till liv, att dödsrikets portar inte har makt över kyrkan och att vandringen från Genesarets strand till Jairos hem är en föraning om kyrkans vandring här på jorden på väg mot det himmelska Jerusalem. Vår vandring har ett mål. Liksom flickan reser sig upp från sin säng skall vi en gång resas upp till det eviga livet i det himmelska landet, hemmet, förhärligade på Faderns högra sida! Men redan nu tar han dig i dag vid handen i sakramentet, och säger: "lilla vän, jag säger dig, stig upp... jag reser dig upp från döden till livet och gå med bud om liv i en värld som är så präglad av död”.