Hes 18:21–28 och Matt 5:20–26
Låt oss, Herre, med kropp och själ bereda oss för påsken, så att vår yttre återhållsamhet bär frukt i allas inre helgelse.
Man kan öva sig både i synd och i rättfärdighet, som profeten Hesekiel skriver. Det är alltså viktigt vad man övar. Om man har övat synd ett år behöver man öva det rätta minst två år, skriver S:t Francisco av Osuna.
Fastetiden är en omvändelsens tid där riktningen är helt avgörande, för det kan skifta väldigt fort i en människas hjärta. Jesus visar riktningen genom att mana sina lärjungar till försoning med varandra, att reda ut saker innan det gått för långt. Innan du gör något annat: ”gå först och försona dig med din broder och syster”. ”Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg”.
Varje mänsklig handling är en träning: att äta frukost, gå genom ett rum på, hälsa på människor, allt påverkar mig. Varje situation, varje ord och varje handling kan ses som ett övningstillfälle, som en möjlighet då vi steg för steg kan lära oss att hantera vår vrede, vad som kommer ut ur vår mun. Fastetiden är en sådan tid av övning, för att vi ska återvinna vår frihet, glädjen, förnyelsen i den helige Ande.
Den som vänder sig bort från vad orätt är ”och i stället övar rätt och rättfärdighet, han får behålla sin själ vid liv”. Omvändelse handlar om att bejaka livet, det levande, det som gör att det jag kommer i kontakt med inte dör, utan börjar leva.
När Jesus talar om vreden, att inte tala illa om andra, att inte okväda andra, så uppmuntrar han oss att iaktta oss själva, just i de vardagliga situationerna och att rannsaka oss själva utifrån vilka vi vill vara, vilka vi vill bli. Vi är Guds avbilder men det tar hela livet att öva och att formas till likhet med Gud, att steg för steg vilja sig själv, sitt liv, inför Guds blick. Att inte ta för stora steg, och inte för små steg, utan ett steg i taget, de steg som passar just i min situation. I grunden handlar det om att vara en dygdig person, som i vardagen kan vara till glädje för de människor jag har runt omkring mig, utifrån det ansvar jag har fått. Och samtidigt vara rättvis, behandla alla rättvist. Men jag behöver också ta hand om mig själv, utifrån mina kroppsliga, intellektuella och andliga behov, ta ansvar för hur jag mår psykiskt och känslomässigt. Ja, livet är en helhet med av gåvor, rättigheter och ansvar, som Gud anförtror åt oss.
Genom fastan trängs synden tillbaka, själen blir upplyft, vi får ny kraft, vi helas och en skatt bereds åt oss i himlen.