2 Kung 11:1–4,9–18,20, Ps 132, Matt 6:19–23
Himmelske Fader, från vilken alla goda gåvor kommer, du lät den helige Aloisius förena botens anda med hjärtats renhet. Låt oss, som inte kan åberopa någon renhet, åtminstone bli hjälpta av hans bön och föredöme att följa honom efter på botens väg.
Vi firar i dag den helige Aloisius Gonzaga, och ber om hans förbön för pilgrimsvandringsdagarna och oss alla. Han inträdde i Jesuitorden och under en svår pestepidemi i Rom blev han själv smittad, då han tjänade de pestdrabbade. Han gjorde sig redo att möta Gud, som han skriver: ”när jag passerar över denna flod till den strand, där allt mitt hopp är förankrat”. Han avled i juni 1591, 23 år gammal.
"Samla inte skatter här på jorden. Samla skatter i himlen…" S:t Franciskus av Assisi erfar hur han lever upp och känner samhörighet med allt och alla när han säljer allt han äger och ger åt de fattiga. Ägandet tenderar att göra oss frånvarande i livet och därför behöver vi öva förhållningssätt till ägande som hjälper oss att vara närvarande. Vi övar oss i närvaro, i att vara närvarande i den närvaro som Gud är i sig själv och i och genom allt som vi erfar, i vår egen fattigdom, i vårt livs nakenhet.
Problemet är att vi låter olika saker binda oss, vi blir bundna, begränsade. Broder Wilfrid Stinissen brukade säga att vi alltid behöver bära med oss en sax, för att varje dag klippa av trådarna till det vi sitter fast i. Det handlar mycket om vårt förhållande till ägande. Ägandet är ett sätt att leka Gud, att hålla döden borta. Vårt förhållande till ägande avspeglar hur vi förhåller oss till vår egen död, vår förgänglighet och vårt himmelska mål. Den kristna tron handlar i grunden om att föregripa döden, att i dopet och sakramenten förenas med Jesu Krist död, och hela livet fortsätta att dö bort från något, för att våra personliga liv ska födas och mogna.
Att vara pilgrim uttrycker detta förhållningssätt. Ett knyte är allt pilgrimen bär med sig i livet. Ju lättare packning, desto lättare att gå. Så är varje dag en övning i att plocka bort saker ur vår ryggsäck som gör vandringen tung. En övning i att klippa av trådarna till det som binder oss, som fördunklar vad vi verkligen äger, de himmelska skatterna, den inre källan, friden, det eviga livet, den helige Ande, delaktigheten i gudomligt liv, ljuset på vår vandring.