Ef 1:1–10, Ps 98, Luk 11:46–54
Herre, ta emot vår gåva, tecknet på oss själva, liksom du tog emot den helige Ignatios, som ville vara ditt utsäde och genom sitt lidande blev ett bröd i Jesus Kristus, vår Herre.
Vi firar i dag S:t Ignatios av Antiochia, som i sitt brev till efesierna skriver: ”Den som verkligen har Jesu ord kan också höra hans stillhet”. Vi ber om denna stillhet inför Guds ord i dag.
Den helige Ignatios av Antiokia undervisar med sitt liv om att Gud vill ta emot oss och våra liv som gåvor. När vi offrar oss själva och våra liv blir det till ett utsäde i Guds rike och våra lidanden till ett bröd i Jesus Kristus. Vi ser i S:t Ignatios brev vad detta konkret innebär, när han skriver: ”Det är Kristus jag söker, han som dog för oss. Det är honom jag önskar, han som uppstod för oss. Födelsestunden ligger framför mig. Hindra mig inte från att leva.” … ”Låt mig ta emot ett rent ljus. När jag kommer fram dit skall jag vara människa. Låt mig efterbilda min Guds lidande”. ”Jag skriver till er levande och i längtan efter att få dö. Min åtrå är korsfäst, och hos mig brinner inte någon lust till det jordiska. Men det finns ett levande och talande vatten inom mig som säger från mitt inre: ”Kom till Fadern.”
När vi så blickar upp mot det förvandlade brödet i Eukaristin kan vi samtidigt se Jesus själv och oss själva. Förvandlingen handlar ytterst om oss och om hela skapelsens förvandling i Kristi offer. Det är en kunskapens nyckel som öppnar vägen, för ”att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden”.
Aposteln Paulus lovsjunger denna Guds plan i den första läsningen: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen, liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom.” Vi är av nåd predestinerade till att förvandlas och förenas med Fadern i kärlek, genom Jesus Kristus i den helige Ande. Hela Jesu verk här på jorden gick ut på att visa oss detta, att vi har en oändligt barmhärtig Fader som älskar oss och som mer och mer vill göra oss till sina barn. Vi blir söner i Sonen, han som är Visheten personifierad, och vi får dela Sonens speciella relation till Fadern. Vi får delta i hans bön och säga Fader vår. Vi har fått del av en ofattbar närhet till Gud i hela hans treeniga mysterium. Det är detta som är vårt sanna och verkliga liv, vårt andliga liv, vårt liv i Anden som driver oss inåt till Fadern genom Sonen. Vi får alltså lära känna Gud inifrån och detta är en verklig erfarenhet genom den helige Ande.