Syr 35:1–15 och Mark 10:28–31
Gud, vår Fader, styr världens gång i din försyn, och låt din kyrka utan hinder tillbe dig och fullgöra ditt uppdrag.
När Petrus säger: ”Vi har lämnat allt och följt dig”, så anknyter det till Kyrkans reflektion om lärjungaskapet som ett offer. Eller kanske snarare att det handlar om många offer, för Jesus räknar upp olika saker som lärjungarna offrat: ”hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar”. Och den vise Syrak visar just på mångfalden av offer; ”Att hålla lagen är ett rikligt offer; gemenskapsoffer frambärs när man följer buden. Att löna gott med gott är att frambära matoffer, och välgörenhet är detsamma som tackoffer.” Sedan nämner Syrak påminnelseoffret, som man tror betydde att doften från offret ville påminna Gud om den offrandes goda avsikt: ”En rättfärdig mans gåva tas nådigt emot, hans påminnelseoffer blir inte bortglömt.” Så kan vi förstå Petrus ord som en påminnelse: ”kom ihåg, Herre, allt vad vi har offrat, för att följa dig”. På samma sätt förenar vi våra offer med åminnelsen i Eukaristin: ”gör detta till min åminnelse.”
Tänk på allt som offrats till Herren här på Berget, alla olika slag av offer som burits fram inför Herren, till hans ära. När vi gett våra liv, från morgon till kväll, som genuina gemenskapsoffer, matoffer, tackoffer, frikostiga förstlingsoffer och vi får som Petrus också frambära vårt påminnelseoffer, påminna Gud om vad vi offrat. Då säger den vise Syrak: ”Ge åt den Högste så som han gett åt dig, var frikostig så långt dina tillgångar räcker. Ty Herren är den som återgäldar; han skall återgälda dig sjufalt”. Och Jesus fortsätter dessa uppmuntrande ord med att lägga på mångdubbel belöning: ”ni skall få hundrafalt igen”, ”och sedan evigt liv i den kommande världen”.
Allt vårt arbete, alla våra ansträngningar och vår möda, ”ja, också livets bekymmer när de bärs med tålamod, allt detta blir andliga offer ’som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus’ (1 Pet 2:5). När Eukaristin firas, bärs dessa offer fram tillsammans med offret av Herrens kropp och vi är så med och viger världen själv åt Gud” (Lumen Gentium 34).