Tit 2:1–8, 11–14 och Luk 17:7–10

Herre, håll din Ande levande i kyrkan, den Ande som förmådde den helige Josafat att ge sitt liv för fåren, så att vi med samma kraft kan ge vårt liv för våra bröder.

Vi firar den helige biskopen och martyren Josafat, och ber för Ukraina, den unierade kyrkan, om fred och enhet, om hans förbön för medarbetardagarna, för kommuniteten Den Heliga Treenigheten på Berget, som ska förnya sina löften i dag.

Den helige Josafat, som vi firar i dag, föddes omkring år 1580 i Ukraina, inträdde vid tjugofyra års ålder i Den heliga Treenighetens kloster i Vilnius. År 1618, blev han ärkebiskop i Polotsk. Det är en unierad kyrka mellan öst och väst, en kyrka som i huvudsak består av ukrainare och vitryssar. Man har behållit den östkyrkliga liturgin och kallas "uniater" för att man är förenad med biskopen av Rom. S:t Josafat verkade för enheten på ett mycket konkret sätt och fick därigenom många motståndare. ”Ni vill ta livet av mig. Ni ligger i bakhåll för mig överallt, på gatorna, vid broarna, vid handelsvägarna och på marknadsplatsen. Jag är en herde bland er, och ni borde veta att jag gladeligen skulle ge mitt liv för er. Jag är beredd att dö för unionen, för det petrinska ämbetet, och för påven”. Den 12/11 1623 bröt sig motståndare mot den unierade Kyrkan in i ärkebiskopens residens i Vitsebsk och dödade honom.

Den helige Josafat gav upp all egen strävan för att ära Gud med sitt liv och ge sitt liv för de kristnas enhet. I dag ett högaktuellt helgon och en högaktuell fråga på grund av kriget i Ukraina. Här finner vi en vision om fred, utifrån hans osjälviska tjänande.

Vi är kallade att förvandlas. Att växa samman med Kyrkans mysterium, med Kristus, att ställa hela vårt liv i Guds tjänst, ja: att vara Kyrkan i det lilla, i gemenskap, att ”leva kyrkan.”

Efter utfört arbete ska vi bara säga: ”vi har bara gjort det vi är skyldiga att göra”. Där finns den sanna glädje, i tjänandet utan kalkylerade, utan jämförande med andra. Endast i Gud finner jag ro, min värdighet, jag är den jag är i hans ögon, och ingenting annat. Därför kan jag lugnt och tryggt, i det som är min uppgift, säga: ”Jag är en oduglig tjänare, jag har bara gjort vad jag är skyldiga att göra.”

För vi vet att vi är med och bygger upp något större, Guds rike, vi är tjänare åt Gud och hans medarbetare. Det Jesus säger är en tydlig uppmaning till förvandling, förändring av våra attityder, synsätt, vår inställning till hela vårt liv, till det vi är och det vi gör.

Att vara det vi är och göra det vi gör utan att kalkylera över vad vi ska få ut av det, att inte göra något av något annat skäl än att vi är kallade, att vi är Guds tjänare, vi är hans eget folk, uppfyllda av iver att göra det som är gott.