Jes 53:10–11, Heb 4:14–16 och Mark 10:35–45
Gud, du som råder över himmel och jord, hjälp oss att alltid göra din vilja och av hjärtat tjäna ditt heliga namn.

Det är 29 söndagen under året och vi firar Världsmissionsdagen. Vi ber för kyrkan, att hon med glädje omfamnar sin missionskallelse och bjuder in alla människor till Herrens fest.
Det finns en länk mellan himmel och jord som bland annat beskrivs i Credot då vi bekänner att Guds Son nedstigit i människornas värld och uppstigit till Faderns högra sida som Herre. Jesus Kristus stiger ner från himlen för oss människor och för vår frälsnings skull, ja han till och med stiger ner till dödsriket. Han är som aposteln Paulus skriver inte ”oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd”. Och samtidigt är han vår mäktige överstepräst som har stigit upp genom himlarna.
Det är samma grundrörelse som Jakob möter när han i en dröm får se en stege som var rest mellan jord och himmel och Guds änglar steg upp och ned på den. Vi är kallade att vårda denna länk mellan himmel och jord, och att reparera den, med Jesus och Kyrkan, det är den kristna kallelsen, för världens skull. Å ena sidan ska vi stiga ner i människornas värld som tjänare, genom att vara de andras tjänare, eller som Jesus säger ”allas slav.” För ”Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många”. Å andra sidan är vi kallade att stiga upp till Gud genom bön, stillhet, kontemplation, tystnad, avskildhet, och så förvandlas till Guds likhet.
Kyrkoläraren Bonaventura inleder sin beskrivning av S:t Franciskus stigmataerfarenhet i sin stora franciskusbiografi med att lyfta fram hur han likt änglarna på Jakobs stege antingen steg upp till Gud eller steg ner till sin nästa. Han delade upp sin tid genom att ägna en tid åt att göra gott mot sin nästa och en annan tid åt ”kontemplationens fridfulla extas”. Därför lämnade han människorna, sedan han hjälpt dem, för att söka upp platser där han kunde vara ensam och i tystnad, och vara mer fri i sin närhet till Gud, och kunde rena sig från ”dammet” från människornas värld, skaka dammet av sig (Mark 6:11).
Så låt oss sträva efter denna dubbla rörelse, då vi i Jesu och helgonens efterföljd både stiger ner och stiger upp på den stege som är rest mellan himmel och jord, i en hängiven kärlek som riktas både till Gud och våra medmänniskor.