Vish 7:7–14, 1 Kor 2:6–10 och Luk 10:21–24

Herre, vår Gud, då den heliga Birgitta betraktade din Sons lidande uppenbarade du för henne himmelska hemligheter. Låt oss, dina tjänare, i våra egna lidanden och smärtor se den Korsfästes härlighet uppenbaras.

Vi firar i dag den heliga Birgittas högtid, Sveriges och Europas skyddspatron och ber om vishetens gåva.

Jesus fylls av jublande glädje genom den helige Ande när han mediterade över att Fadern dolt visheten för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Den heliga Birgitta valde denna vishet, som vi hörde i första läsningen: ”Jag valde visheten framför spiror och troner … Jag älskade henne mer än hälsa och skönhet … med henne kom också allt annat gott till mig … Jag behåller inte hennes rikedom för mig själv, ty den är en outtömlig skattkammare för människorna. De som utnyttjar den vinner Guds vänskap”. Den andliga visheten handlar för den heliga Birgitta om att ”lämna den egna viljan åt Gud och med all åstundan och all gärning sucka efter det himmelska. Ingenting annat kan nämligen i sanning kallas för vishet än en gärning som överensstämmer med orden. Denna vishet för till det saliga livet”. ”Detta är nämligen den gudomliga visheten: att överlämna all vilja och all förmåga åt Gud och att vara glad, även om man för Guds skull har motgångar”.

S:t Franciskus betydde mycket för Birgitta. P. Henrik Roelvink har också visat att birgittinerna läste och var influerade av franciskanen S:t Bonaventura. Denne menar att vi inte ska stanna i kunskap utan vandra vidare mot visheten så att kunskapen förkroppsligas i våra kroppar och levs ut genom etiska framsteg. Visheten känner vad som gläder Gud, vad han finner behag i, vad han önskar av mig. Visheten är passagen från ytlig kunskap till erfarenhet, integreringen av det vi lär sig som alltid förkroppsligas i ett konkret liv.

Endast Visheten förstår vad Gud önskar av oss. Jungfru Maria talade till Birgitta och sa: ”sök alltså visheten hos den vise, det vill säga hos min son. Han är nämligen den vishet från vilken all vishet kommer. Han är den cirkel som aldrig har något slut”. Det är ”Guds hemlighetsfulla vishet”, som aposteln Paulus skriver om. Guds vishet är mysteriet som blivit kött och blod i Kristus. Guds inre vishet har blivit kött, inkarnerad, ja, korsfäst för och med oss. Det är denna lidande, korsfästa vishet som är hjärtpunkten i Birgittas mystik och vardag. ”Sonens vishet kan man lika litet fatta som man kan tömma havet på vatten. För sin vishets skull betraktades han som den ovisaste”.

Vi ber med den heliga Birgitta om denna vishet i våra egna personliga liv: ”Herre, visa mig din väg, och gör mig villig att vandra den.”