Mal 3:1–4, Heb 2:14–18, Luk 2:22–40
Allsmäktige, evige Gud, din Son blev en av oss och denna dag framburen i templet. Låt oss här förenas med honom, så att vi kan träda fram heliga och fläckfria inför dig.

Kyndelsmässodagen är en Mariadag, en dag om ljuset med uppenbarelse för hela världen. Men också en dag som påminner om svärdet som går rakt igenom jungfru Marias själ och en dag om rening, som vi hörde om i den första läsningen: ”Han skall sätta sig ned och smälta silvret och rena det. Han skall rena Levis söner och luttra dem som guld och silver”. Detta är reningens väg, reningsbadet, katharsis, en slags andlig avgiftning, en övning i att släppa taget om allt som står i vägen för tillväxt i nåd, den inre glädjen och friden. När vi dör får vi gå igenom skärselden i mötet med Kristus, vilket inte innebär att vi brinner upp utan synden, det som står i vägen mellan oss och det himmelska livet. Redan nu vandrar vi på reningens väg, när vi arbetar med oss själva eller snarare låter Gud arbeta med oss.
Det finns exempelvis destruktiva tankar, som vi behöver få hjälp att hantera, öva upp nya förhållningssätt till. Det kan vara tankar som splittrar oss, tvångsmässigt tankar av skam, som endast är inriktade på att vi ska komma ihåg våra synder och känna skam. Tankar som alienerar oss från oss själva, utifrån att vi känner en falsk skuld, en sorts rädsla för oss själva, förakt för oss själva. Tvångsmässiga sexuella fantasier som frestar oss att identifiera oss med fantasin.
Vi kan känna igen dessa tankar: de skapar oenighet inom oss, disharmoni, de orsakar att det inre lugnet och den inre vilan och friden tas ifrån oss. Men det är möjligt att öva upp en ny relation till dessa tankar genom självreflektion och tyst bön.
1. Erkänn men samtyck inte till tankarna, eftersom att samtycka eller överlämna sig till tankar innebär en tro på deras sanning och en identifikation med dem.
2. Uppmärksamma tankarna men stanna inte kvar i dem.
3. Säg nej till tankar som kommer när du ber och mediterar, eftersom den tiden är reserverad uteslutande för Gud. Den kontemplative spanske franciskanen Francisco av Osuna säger: ”Så låt försiktighet vara dörrvakten som säger till alla tankar som kommer att du inte tar emot besökare eftersom det är Guds tid. Andra tankar ska inte tas in eftersom de inte behövs, inte heller har de blivit kallade, inte heller gynnar de dig tvärtom, de skadar dig, så de är inte välkomna. Den inre samlingen säger nej till tankar som tränger igenom sinnens portaler, och öppnar istället våra hjärtan för Gud. Detta nej avsäger sig inte Gud utan förkastar snarare allt annat så att vi kan vara ensamma med honom”.