DAGENS ORD
Fil 2:12–18 och Luk 14:25–33
Allsmäktige och barmhärtige Gud, din gåva är det att vi rätt kan tjäna dig. Låt inget hindra oss att nå det goda du har lovat.
Vad menar Jesus med att vi måste hata våra närmaste om vi ska vara hans lärjungar? Först och främst är rädsla motsatsen till kärleken och inte hat. Flera kyrkofäder talar om att man faktiskt kan älska och hata på samma gång, och att man kan göra det på ett bra sätt oeller på ett dåligt sätt. S:t Augustinus uttrycker det så här: ”Om du har älskat dåligt, då har du hatat. Om du har hatat väl, då har du älskat. Saliga de som har hatat det så att de inte må förstöra det genom att älska det.”
Kanske ger Sigmund Freud den bästa tolkningsnyckeln till Jesu ord i dag. Han drevs av en vilja att befria människan, fortsätta uttåget från slaveriet i Egypten, genom psykoanalysen. Han menar att vi skaffar oss mänskliga förtryckare, föräldrarna flyttar in i vårt medvetande och styr oss, i Överjaget internaliseras samhällets regler. Oavsett om det finns ett verkligt förtryck i samhället runt omkring, så ser vi så att säga själva till att leva som slavar genom inre förtryckare.
Det Jesus säger kan avse alla dessa anklagare som finns i vårt inre, inre internaliserade regler som styr vad vi ska vara rädda för, vad vi ska eftersträva och vilja. Detta måste vi hata eftersom alla dessa bindningar gör oss rädda och förslavade. Vi är kallade ut i frihet, kallade ut från förtrycket i Egypten, som Jesu lärjungar.
Världsliga och politiska ledare, idoler och förebilder, våra föräldrar och syskon, vår livskamrat och våra barn, ja till och med vi själva kan bli inre konstruerade hinder, som gör att vi inte lever i frihet och kan älska utan biavsikter. Det blir som röster i vårt inre som förslavar oss och gör oss rädda.
Sören Kierkegaard menar att jaget alltid är det inför vilket det är jag. Det mänskliga jaget kan vara inför människan eller inför Gud. Det mänskliga jaget kan ha människan som måttstock eller Gud som måttstock. Som barn lär vi oss att ha våra föräldrar som måttstock, sedan blir staten, samhället en måttstock där vi blir oss själva. Men att ha Gud som måttstock är något annat.
Vi behöver hela tiden frigöra oss från våra destruktiva bindningar till personer i vår närhet och så ständigt återerövra vår frihet. Gud är den ende inför vilken vi kan vara verkligt fria att älska med ett rent och odelat hjärta.
Vi ska älska oss själv, våra föräldrar och hela vår familj så mycket att vi hatar de destruktiva konstruktionerna av dem som finns i vårt inre. Jesus har befriat oss, fört oss ut i frihet, så vi övar oss i att klippa banden, att hata väl, att inte låta någon eller något förslava oss igen, så att vi i frihet kan älska alla utan undantag.