Job 19:21–27, Ps 27, Luk 10:1–12

Helige Gud, din skonsamhet och mildhet är det främsta tecknet på din allmakt. Benåda oss i din oändliga barmhärtighet, och låt oss ständigt sträva mot det goda du berett åt oss i himlen.

Vi ber om den helige Franciskus förbön att enkelheten och glädjen över det lilla ska få prägla våra liv.

I Guds rikes upp- och nedvända värld är det inte de stora insatserna, de heroiska bedrifterna, som leder till helighet. Jesus undervisar de 72 lärjungarna om en liten väg. De ska inte ta med sig några pengar, någon påse eller några sandaler, och inte stanna på vägen för att hälsa. Det är fattigdomen, enkelheten, som lär oss att gå genom livet med lätt packning, att ständigt gå vidare, framåt, med stor glädje.

Detta är en profetisk och kontemplativ livsstil, som är särskilt viktig i vår konsumistiska tid och som uttrycks genom det engelska uttrycket ”less is more”, ju mindre desto bättre. Inspirerad av den helige Franciskus av Assisi skriver påven Franciskus om hur konsumismen förvirrar och hindra oss från att uppskatta varje ting och varje stund. Evangeliet, Jesu undervisning, erbjuder oss ”en utveckling som kännetecknas av måtta och förmågan att lyckligen nöja sig med lite. Det är den enkelhet som gör det möjligt för oss att hejda oss och uppskatta de små tingen, att vara tacksamma för de möjligheter livet erbjuder oss, att stå andligen fria från det vi äger och att inte duka under av sorg inför det vi saknar” (Laudato si, 222).

Detta förhållningssätt, Jesu sinnelag, är något oerhört befriande, som påven Franciskus skriver. ”Den innebär inte ett mindre liv eller ett liv med mindre intensitet. Tvärtom är den ett sätt att leva fullt ut. De som njuter mer och som bättre kan uppleva varje stund, är i verkligheten de som har givit upp detta att ta för sig och att alltid vara på jakt efter det de inte har. De erfar vad det vill säga att uppskatta varje människa och varje ting och lär sig att känna förtrogenhet med det enklaste föremål och hur man kan glädjas åt dem. På så sätt kan de kasta av sig otillfredsställda behov, minska ett tvångsmässigt beteende och sin leda. Även om de lever på lite kan de leva mycket, framför allt när de odlar andra nöjen och finner glädje i ömsesidiga möten, i tjänstvillighet, i utvecklandet av sina gåvor, i musik och konst, i kontakt med naturen, i bön. Lycka är att veta hur man begränsar sådana begär som bara förminskar oss, och att vara öppen för de många olika möjligheter som livet kan erbjuda oss” (Laudato si, 223).