Jer 11:18–20 och Joh 7:40–52
Barmhärtighetens Herre och tröstens Gud, styr våra hjärtan och tankar, ty utan nådens hjälp kan ingen leva dig till glädje. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.
Kära bröder och systrar i Kristus! Vi får i dag ta den lärde Nikodemos till förebild i övningen att låta lärdom och andligt liv, gå hand i hand i våra liv.
Det var sista dagen i lövhyddofesten. Man hade öst vatten i templet och Jesus hade predikat om det levande vattnet som strömmar fram ur det inre hos den som tror på honom: ”Är någon törstig, kom till mig och drick!” Efter denna predikan sa några i hopen: ”Han måste vara Profeten”, alltså den profet Gud skulle sända som liknade Mose. De hade alltså lyssnat till en predikan och börjat tro att det är något speciellt med Jesus. Några andra sa: ”Han är Messias, Kristus, Guds Smorde.” Här handlar det om de som verkligen lyssnat på en predikan och blivit än mer upplysta så att de likt Petrus kunde säga: ”Du är Kristus, den levande Gudens Son” (Matt 16:16). Ytterligare andra menade att han inte kunde vara Messias eftersom han var från Galileen. Det slutade med en stor splittring i frågan om vem Jesus var, men några sa: ”Aldrig har någon människa talat som han.” Aldrig har någon talat så ljuvligt, så välformulerat, så vist, så kraftfullt, så givande och vackert.
Men vi ser att evangelisten Johannes riktar uppmärksamheten bort från folk i allmänhet, från fariseer och överstepräster, mot en särskild person, Nikodemos. En lärd man, som hade sökt upp Jesus om natten och uppmärksamt lyssnat på Jesus. Nikodemos blir rörd av Jesus i sitt inre, han fortsätter vara lärd, människor lyssnar till honom, men samtidigt har han erfarit den nya födelsen och prisar ljuset som hade grytt inom honom.
Något hade börjat hända i hans inre: ett nytt ljus, ett nytt mod. Andra gången vi möter honom är här, när han försvarar Jesus inför Stora rådet. Han visar var han har sitt hjärta, blir mer och mer sig själv. Sista gången vi möter Nikodemos är tillsammans med Josef från Arimataia, när de ber Pilatus om att få begrava Jesu kropp. Nikodemos låter det nya livet i Jesus Kristus få mer och mer utrymme i sitt liv, han visar mer och mer mod, och han viker inte undan när de onda krafterna mobiliserar.
Så kan lärdom och andligt djup förenas i en person, det lärda Sanhedrin och Profeten från Galileen. Den kristna traditionen bekräftar detta, att lärdom mycket väl kan vara en väg till helighet.