3 Mos 19:1–2,11–18, Ps 19, Matt 25:31–46
Omvänd oss, Herre, du vår frälsnings Gud, och upplys oss med ditt himmelska ord, så att denna fastetid gagnar vårt eviga väl.
Fastetiden är tid av andlig förnyelse, för att vidga våra hjärtan och låta Guds kärleks barmhärtighet få mer och mer utrymme i våra liv.
Under fastetiden är barmhärtighetsgärningarna centrala, och det tas upp både i den första läsningen och i evangeliet. I den första läsningen finns tydliga exempel på vad barmhärtighet kan innebära: att inte säga något ont om någon som inte kan höra vad du säger, att inte få någon att falla eller skämmas som inte kan se de hinder du lägger ut, att inte se ned på någon som redan har det svårt och inte heller upphöja någon bara för att den redan har fått erkännande, att inte bidra till ökat våld, krigshets och eskalering av konflikter. Att inte bära på hat mot någon men samtidigt hela tiden vara beredd att tillrättavisa, och alltid bära på en vilja att älska sin nästa som dig själv.
Kyrkan lär oss att det finns sju kroppsliga och sju andliga barmhärtighetsgärnignar. Jesus tar i dag upp de sju kroppsliga barmhärtighetsgärningarna:
att ge mat åt hungrande, ge dryck åt törstande, klä de nakna, ge husrum åt främlingar, besöka de sjuka och fängslade och begrava de döda.
För det andra lär Kyrkan oss att det finns sju själsliga eller andliga barmhärtighetsgärningar: att ge råd åt de villrådiga (1 Thess 5:9–11), att undervisa de okunniga (Apg 8:35–39), att omvända eller tillrättavisa syndare (Apg 2:40,41, Jak 5:19,20), trösta de bedrövade (Rom 12:15), förlåta oförätter (Matt 18:21,22), bära orättvisor och tåligt uthärda fel (1 Kor 13:5), be för levande och döda (Jak 5:16, 2 Mack 12:46).
Dessa barmhärtighetsgärningar grundar sig på undervisning i den heliga skrift och i traditionen. De kan ses som övningar som man bör ta till sig på ett personligt sätt så att de anpassas till ens egen aktuella livssituation.
Låt oss fira denna fasta med barmhärtighetens gärningar och låt oss be om Guds barmhärtighets överflöd i våra liv.