DAGENS ORD

Jes 49:8–15 och Joh 5:17–30

Barmhärtige Gud, du som ger de rättfärdiga deras lön och förlåter syndarna som vänder om till dig, förbarma dig över oss, som erkänner vår skuld, och ge oss din förlåtelse, vänskap och frid.

Jesus Kristus är det fullkomliga uttrycket av Fadern och av alla skapade ting, han är Guds och människors exempel. Allt går tillbaka på relationen mellan Fadern och Sonen: ”Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen”. Under fastetiden följer vi Sonen, som gör sig själv till ett mönster, en modell, ett exempel, för oss. Liksom Sonen inte kan göra något av sig själv, så kan inte heller vi det, Jesus visar med sitt mänskliga liv hur oändligt beroende vi är av Fadern. Allt vi är och gör är beroende av det som utgår från vår relation till Fadern, genom Sonen i den helige Ande.

”Fadern älskar Sonen”, och vi är hans älskade barn i Sonen. Återigen är Sonen modellen för människan; att leva i och utifrån Faderns kärlek, liksom Sonen gör det. Det är i själva verket Faderns kärlek som är orsaken till att vi lever, vi finns till för att Fadern i sin kreativitet och godhet har låtit allt som finns till, bli till. ”Liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill”.

Som Rickard av S:t Victor och Bonaventura visar representerar Fadern, Sonen och den helige Ande tre former av kärlek. Faderns kärlek är totalt kommunikativ och generös, den helige Andes kärlek är helt receptiv och mottagande och mellan dem är Sonens kärlek både kommunikativ och mottagande. När Sonen som är centrat i Treenigheten blir människa, upptar allt mänskligt i sin gudomliga person, intar Gud sin rätta plats som hela tillvarons centrum. Sonen insätts därmed som Herre över allt, som världsalltets Konung, av Fadern.

Den aktuella skapade världen är inte komplett utan Kristus som dess mål, det är en kosmisk fullbordan som sker i Kristus, där allt förklaras i honom och får mening och fullbordas. Sonen, Jesus Kristus, är därför centrum både i Gud och i skapelsen, och det uttrycks grafiskt i korsets linjer och mittpunkt. Korset uppenbarar denna hemlighet som ett led i inkarnationen. Kristus är den förlorade mittpunkten som återfinns genom mötet mellan korsets horisontella och vertikala linjer och så har Kristus löst världshistoriens geometriska problem. Här i S:t Dominicus kapell blir detta extra tydligt, då korsets mittpunkt är tabernaklet, Guds kärleks mittpunkt i hela tillvaron!