2 Kung 24:8–17, Ps 79, Matt 7:21–29

Fader i himlen, du gav den helige biskopen Kyrillos uppdraget att hävda och försvara kyrkans tro att jungfru Maria med rätta kallas Guds moder. Låt oss, som delar denna hans övertygelse, finna frälsning och frihet i din Son, som blev människa för oss, Jesus Kristus, vår Herre.

Vi ber för alla kristna i Egypten och Mellanöstern, för var och som lämnar Berget i dag, och oss alla, om att leva i den tro som S:t Kyrillos av Alexandria (374–444) bekände och försvarade, och så bygga vårt livs byggnad, som Jesus säger i dag, på berggrund.

Vi utgår från Jesus Kristus som person, född av Fadern före all tid och född av jungfrun Maria här i tiden. Han är människans mönster, visar hur vi bör vara, leva, handla, inte som en moralisk norm utan som en ny form av representation. Han står för oss och vi måste tillåta oss bli representerade av honom. Vi avstår från att rättfärdiga oss själva, vi skjuter inte som Adam, eller kung Jojakin, över skulden på andra. Istället ger vi Gud tillåtelse att få älska oss, i Jesu Kristi kärlek som rycker in i vårt ställe, genom föreningen av gudomligt och mänskligt i hans enda person.

S:t Kyrillos av Alexandria utgick i början av 400-talet från denna förening i Kristi person. Kristi mänskliga kropp, hans eget kött är nyckeln till synen på Kristus, frälsningen, sakramenten. Kyrillos har i evangelierna upptäckt att Kristi mänskliga kött, kropp, är vägen till det eviga livet.

När Guds Son blir människa i inkarnationen, då är det en teofani där Guds Son uppenbaras i sitt eget kötts tempel. För även om man kunde se Ordet som en mänsklig liten baby med blöjor i famnen på jungfrun som bar honom i sitt sköte så uppfyllde han ändå hela skapelsen eftersom han var Gud och var medhärskare med Fadern. Han gör det mänskliga köttet till sitt eget utan att kasta ifrån sig det han redan var, ”han förblev den han var, Gud, av naturen och i sanning”.

Kristi mänskliga kropp, hans eget kött, som inbegriper hela den samlade mänskliga erfarenheten, är Ordets eget tempel, där han lever och uppenbarar sig, och det är detta kött han ger till oss i Eukaristin. Dopet är början på det sakramentala livet och har en heliggörande verkan men Eukaristin, då vi äter Kristi livgivande kropp, rymmer alla aspekter av inkarnationen. Här levs inkarnationen ut på samma sätt som det först levdes i hans egen kropp. Föreningen mellan gudomligt och mänskligt som Ordet redan har fullbordat i sin egen mänsklighet fortsätter i Kyrkans sakramentala liv där vi människor gudomliggörs. Det han var av naturen det blir vi av nåd. Eukaristin är för S:t Kyrillos en ännu större delaktighet i Kristus än det vi läser om i evangelierna när Jesus rörde vid människorna, eftersom vi nu äter Guds livgivande kött. Eukaristin är en aldrig avstannande välsignad förlängning av inkarnationen som gör människan levande, hon får del av odödlighet, och så återställs och helas hela skapelsen.