Apg 3:13–15, 17–19, 1 Joh 2:1–5, Luk 24:35–48
Helige Gud, genom påskens mysterium blir din kyrka ständigt ung på nytt. Låt vår härlighet som dina barn ge oss osvikligt hopp i väntan på uppståndelsens dag, då allt förvandlas och förnyas.
”Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.” Detta är nyckeln till den kristna tron: vi säger ”Kristi kropp”, och inte ”Kristi ande”. Jesus har för alltid gjort det mänskliga kroppsliga till Guds väg för att nå oss, och vår väg till honom. Att vi är frälsta i och genom Kristi mänskliga kropp. Därför bekänner vi också tron på kroppens uppståndelse, eller som vi ber i den apostoliska trosbekännelsen ”köttets uppståndelse.” För köttet säger något mer än bara ordet kropp. Köttet är den levande kännande delen av människans kropp, köttet kan verkligen ses och röras. Det är en del av den mänskliga erfarenheten av födelse, växt, av sorg och glädje.
Den kristna trons särskilda bidrag till världen har med kroppen och köttet att göra, för ”Ordet vart kött”. Gud som skapat människans kropp blir själv ett med en mänsklig kropp, ett med den mänskliga naturen, och som en direkt konsekvens av Kristi människoblivande, död och uppståndelse bekänner Kyrkan tron ”köttets uppståndelse och det eviga livet”. Detta är hoppet för hela vår person i förening med vår existens, som kropp, kött och själ. Vi uttrycker det med vår tro på köttets uppståndelse och det eviga livet. Detta är en tro på historiens kroppslighet, vi bekänner vårt hopp och vår kärlek för den jordiska realiteten, som inte kommer att upphöra utan träda in, förvandlad, i det eviga livet med personens själ i den evige Gudens härlighet. Och vi erkänner kroppens värdighet, den historiska konkreta realiteten av varje mänsklig person och att de som Gud älskar och återlöser och frälser, slutligen är sig själva, ja, i sanning sig själva. Den mänskliga kroppen visar frälsningens väg för oss.
Med sin mänskliga kropp, sitt kött, står Jesus här mitt ibland oss med den himmelska hälsningen: ”Frid över er!” Och han öppnar våra sinnen, så att vi kan förstå skrifterna, för människans skull, för att ingen ska kunna sjunka så djupt att inte en gudomlig hand når ända dit ner, för att ingen ska kunna säga att allt hopp är ute.