Job 42:1–3, 5–6, 12–16, Luk 10:17–24

Himmelske Fader,du har gjort din Son till vår broderoch den saliga jungfrun Maria till vår moder.Låt oss, omslutna av hennes förbön,befrias från all oro och känna den fridsom ingen makt kan ta ifrån oss.

Vi ber om jungfru Marias förbön för Kyrkan och för hela världen. Vi ber om hennes hjälp att alltmer lyssna till Fadern, att göra Faderns vilja, att vara hans lydiga tjänare och tjänarinnor.

”Ja, jag vet att du förmår allt, … Vem var då jag … Jag talade ju om vad jag inte begrep … Endast hörsägner hade jag uppfattat om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon. Därför tar jag det tillbaka och ångrar mig, i stoft och aska”. Jobs liv är ett mönster för människan. Efter allt som hänt överlåter han hela sitt liv på nytt till Herren, själva förvandlingen kommer efter det att han tystnat, han erkänner att han talat om det han inte visste något om, han hade endast hört talas om Gud utan ha erfarit honom. Erfarenheten kommer både för Job och S:t Franciskus när de dör bort från sig själva, då de erfar hur intimt de hör samman med allt. Allt skapat har samma ursprung och mål, Fadern, Skaparen, och så kan de lovsjunga och ära Gud tillsammans med hela skapelsen.

Efter att Jesus påmint sina lärjungar om barnaskapets glädje säger han: ”gläd er över att era namn är upptecknade i himlen”. Jesus fylls plötsligt med jublande glädje över att Fadern har uppenbarat den sanna glädjen för de som är som barn, och dolt detta för de lärda och kloka. Den största källan till glädje är att vara Faderns barn, i Sonen. Därför säger Jesus, att hans lärjungar är saliga eftersom de har sett honom, Faderns Son, precis som Job erfor: ”nu har jag fått se dig”. Erfarenheten av Faderns kärlek.

Vi finner oss själva liksom jungfru Maria när hon erfar hur Fadern har vänt sin blick till henne. Han ser på oss, och vi ser på honom, som barn till en oändligt god Fader. Hela Jesu verk här på jorden gick ut på att visa oss, att vi har en oändligt barmhärtig Fader som älskar oss och som mer och mer vill göra oss till barn. Genom dopet blir vi söner i Sonen, och får dela Sonens speciella relation till Fadern. Vi får delta i hans bön och säga Fader vår. Vi får Anden som gåva som ständigt ropar ”Kom till Fadern” inom oss som Ignatius av Antiokia skriver. Vi har fått del av en ofattbar närhet till Gud i hela hans treeniga mysterium. Det är detta som är vårt sanna och verkliga liv, vårt andliga liv, vårt liv i Anden som driver oss inåt till Fadern genom Sonen, att få lära känna Gud inifrån.

”ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för”. Sonen vill verkligen uppenbara sin Faders kärlek för oss. Jesus söker gång på gång och med stor inlevelse förklara vem vår Fadern i himlen är och hur barmhärtig han är. I liknelser och i allt vad han säger och gör vill Jesus visa oss vem Fadern är. Men det är först genom den helige Ande som vi får erfarenhet av denna kärlek.

Så låt oss i den helige Ande glädjas över vårt himmelska barnaskap i och genom Sonen och bejaka Faderns kärlek alltmer i våra liv.