2 Thes 2:1–3a,13–17, Ps 98, Matt 23:23–26

Gud, de sörjandes tröstare, du tog emot den heliga Monicas tårar som en förbön för hennes son, Augustinus. Ge oss, på bådas förbön, nåden att sörja över våra synder och finna din rika barmhärtighet.

Vi firar idag S:ta Monica, den helige Augustinus mamma, som lyckades vinna alla i sin omgivning, och till sist även sin våldsamme hedniske man, Patricius, som blev katekumen och döpte sig innan han dog. Hon lyckades också vinna sin svärmor, sina tjänare och tjänarinnor, och sin son, den bångstyrige Augustinus. Hon tog emot vishetens gåva, sann levnadsvisdom, genom bön, tårar och hängivenhet och kärlek till Gud och människor. Så vi ber om hennes förbön, om tårarnas gåva, förbönens och tröstens gåva, för oss själva och hela Kyrkan.

Aposteln Paulus uppmanar oss att inte tappa fattningen och att stå fasta. Den franciskanske mystikern S:t Francisco de Osuna varnar i början av 1500-talet för ombytlighet och flyktighet, den rastlöshet som gör att man ständigt söker förändringar. De rastlösa är som småpojkar som jagar fjärillar. Han menar att kärleken till förändringar är en huvudorsak till att människan mår dåligt. Lita istället på Gud och stanna i ditt hus, förbli där du är, i lugn och frid, då kan Gud lättare ge dig det du behöver, än om du är ombytlig, flyttar runt, söker förändringar.

Vi ska istället vara som de här ståtliga tallarna på Berget, som står stadigt, med rötter som söker sig djupt ner till källorna: ”Det har inget att frukta av hettan, bladen är alltid gröna. Det ängslas inte under torra år, upphör inte att bära frukt” (Jer 17:8, Ps 1:3).

Sök vara samlad: gå inte ifrån dig själv, ditt hus, din cell, din mun, dina ord. Om du någon gång skulle gå ut, så återvänd strax hem, som fisken som frigör sig från kroken och återvänder till vattnet.

För att vara samlade behöver vi yttre ordningar i vår vardag, i vårt hem, i det vanliga livet. Vi behöver tid och plats, för att bli stilla, samlade, närvarande. Som S:t Benedictus av Nursia säger: ”Bevara ordningen så ska ordningen bevara dig”. Men Jesus säger något mer: ”Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra”. Det yttre och det inre hör samman, livet är en helhet, tro och liv ska harmoniera. Ordningen är viktig, men utan kärlek, utan ”rättvisa, barmhärtighet, trohet”, är ordningen ingenting alls. Här behöver vi låta Gud ta hand om hela vårt liv, hela vår person, också vårt känsloliv som kan beskrivas som länken mellan det yttre och det inre. Den helige Ande behöver få tag på våra känslor, integrera dem och låta dem i Kristus nå sin fulländning i kärleken, i ett helt liv, där det yttre och inre är ett.

Detta visar S:ta Monica genom sitt liv, sina tårar, känslor och kärlek till alla de sina.