1 Mos 3:9–15, 2 Kor 4:13–5:1, Mark 3:20–35
Gud, alla goda gåvors givare, ge oss Andens ljus, så att vi ser din väg och villigt vandrar den.
I evangeliet ser vi att Jesus är så nära demonerna att han blir anklagad för att själv vara besatt och lierad med demonernas furste Beelsebul. Där Guds Ande är och där Gud själv är, där är också de onda krafterna som mest aktiva och synliga. Så det kan kanske vara en övning för denna dag att se det ondas närvaro i våra egna liv, de onda krafternas verklighet, och att i Jesu fotspår och i hans namn och i hans Ande konfrontera det onda, driva ut demonerna.
Den helige Ande är det livets inre läromästare, själens främste gäst och vän, den som inspirerar, leder, tröstar, rättar till och styrker inifrån. Den helige Ande öppnar mysteriet, hemligheterna i vår tro. Den helige Ande är ljuset som avtäcker, avslöjar sanningen, lyser upp vår själ, vårt förstånd. Så hjälper den helige Ande oss att läsa Bibeln, vi får ljus över texterna, deras dolda djup. Men den helige Ande kastar också ljus över vårt öde, vår bestämmelse, så att vi kan se vilket hopp Gud har kallat oss till.
Den helige Ande hjälper oss att se vår egen synd, och att söka Guds hjälp, hans barmhärtighet och förlåtelse. Genom den helige Ande blir synden en väg tillbaka till Gud, vi vågar se vår synd, vi visar ånger och återvänder på nytt till Gud.
”Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, … Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” Det finns ingen gräns för Guds barmhärtighet, men den som med avsikt vägrar att ta emot Guds barmhärtighet genom ånger, förkastar förlåtelsen för sina synder och den frälsning som erbjuds. Denna vägran är en förhärdelse, en hädelse mot den helige Ande, som kan leda till slutlig obotfärdighet och till att man går förlorad för evigt.
Den helige Ande ger oss hoppet som en gåva, som renar minnet och hjälper oss att alltid komma ihåg Gud, erinra oss honom, alltid och överallt. Genom hoppet, som återfår vi vårt andliga luktsinne (S:t Bonaventura). Förtvivlan är därför en synd mot hoppet. Genom förtvivlan upphör människan att hoppas att få sin personliga frälsning av Gud, att få syndernas förlåtelse. Hon vänder sig mot Guds godhet och hans rättfärdighet och hans barmhärtighet. Den helige Ande hjälper oss istället att vilja oss själva, vårt liv, precis som det ser ut. Och att leva det med tro, hopp och kärlek, de krafter som den helige Ande ger, för att vi inte ska gå under utan nå vårt slutmål, den himmelska glädjen.