1 Kor 4:6b–15 och Luk 6:1–5
Gud, barmhärtighetens Fader, din Son har gjort sin moder, den saliga jungfrun Maria, också till vår moder. Låt hennes kärlek få din kyrka att växa och helgas, så att alla jordens folk samlas i dess famn.
Vi firar vårfrumässa och ber om den saliga jungfru Marias förbön för oss själva, för Kyrkan och hela världen.
Aposteln Paulus ser sig själv och sitt liv som ett exempel för andra, han kan säga: ”Ta mig till föredöme” (1 Kor 4:16). Paulus har en verkligt positiv människosyn och är aldrig ute efter att skuldbelägga, aldrig ute efter att sprida skam, självförakt. Tvärtom, han vill hjälpa människor tro på möjligheten till förändring, till förvandling. Han har själv erfarit denna förvandlande kraft och vill sprida detta förvandlingsperspektiv till alla.
Det som är speciellt med Paulus jämfört med hans samtida filosofer är att han ser hur människan redan är förverkligad fullt ut i Jesus, i Messias, Guds Son, i hans död och uppståndelse. Det som är förverkligat i Jesus redan nu, är en potential i varje människa.
Det är också detta vi ser i dagens evangelium då fariseerna anklagar lärjungarna. Vi känner igen detta också i dag, då den främsta kritiken mot Kyrkan hela tiden pekar på vad Jesu lärjungar gör. Det är som Paulus skriver: ”vi står på arenan inför hela världen.” Vi är världens avskum säger Paulus, ve er när alla talar väl om er säger Jesus, alltså kanske det inte är så bra att vi som kyrkor försöker bli omtyckta, bli förstådda och bekräftade?
Men Jesus försvarar sina lärjungar, han ser deras potential, han vet att de kommer att förvandlas, steg för steg, i honom. Världen ser våra fel, anklagar oss, men Gud är vår försvarare. Han ser på oss ur ett förvandlingsperspektiv, han ser vår möjlighet till förändring, som ytterst är ett gudomliggörande eller Guds födelse i oss. Herren försvarar oss mot alla anklagare och befriar oss från alla former av skuld, skam, självförakt. Och det är just en försvarare, Hjälparen, den helige Ande, som han ger alla sina tjänare. Så låt oss denna morgon räta på ryggen, för Herren kallar oss inte till ett liv som är förkrympt och instängt utan till att växa, att förvandlas, att förundras. Vi är större än vi själva förstår, vi är kallade till förvandling, och att som Paulus öva oss i att vara förebilder för andra.