1 Mos 6:5–8; 7:1–5, 10 och Mark 8:14–21
Gud, vår Fader, alla goda gåvors givare, vi bekänner att du har givit oss allt vi har och är. Lär oss inse den oändliga vidden av din godhet och älska dig av allt vårt hjärta och med all vår kraft.
Vi ber om hjälp att minnas det goda som Gud ger oss och att komma ihåg att tacka honom.
Gud är generös varje dag och stund, men vi glömmer, vi är som lärjungarna: ”En gång hade lärjungarna glömt att ta med bröd”. Men de hade också glömt det viktigaste; ”ett enda bröd hade de med sig i båten” Det är kristusmysteriet som ljuder i båten, fastän lärjungarna inte hörde det, men han var ändå där. Det är samma sak med den heliga Eukaristin, Jesus Kristus kommer i hela sin person, med all kärlek och nåd, och brödet som ges är hans kropp: "Detta är min kropp, som blir offrad för er." Eukaristin fullbordar de brödunder som Jesus hänvisar till. Allt bröd och all hunger pekar fram mot det eukaristiska brödet.
Hur ofta är inte vi som lärjungarna? Vi förstår inte, vi glömmer, vi tackar inte. Trots att tacka är något som finns naturligt inneboende i alla varelser som, även om de inte kan tala, djuren tackar sina välgörare bättre genom handling än vi människor gör med ord. Djurens tacksamhet är så stor medan vi inte inser vad som är gott förrän det är borta.
Men jungfru Maria lär oss att säga ”Deo gratias”, vilket betyder ”Gud, vi tackar dig”. Hon som är mer fulländad än något annat helgon uppnådde tacksägelsens tillstånd (Magnificat). S:t Augustinus säger om dessa ord: ”Vilken bättre tanke skulle vi kunna ha i våra hjärtan? Vilka bättre ord skulle vi kunna uttala med vår mun? Finns det något bättre att skriva än ”Deo Gratias”? Det finns ingenting i denna värld som är kortare eller lättare att säga eller höra, inte heller finns det något som är bättre förstått eller mer andligt fruktbart, för det är just att säga orden som bär frukt”.
Låt inte en dag gå utan att du tänker på Guds välgärningar, prisa och upphöj hans generositet. S:t Chrysostomos säger att vi skyddar våra välsignelser genom att meditera över dem och minnas dem. Detta gäller mottagaren medan givaren omedelbart bör glömma vad han har gjort. Eftersom Gud alltid glömmer de tjänster han har gjort, är du som mottagare skyldig att komma ihåg dem. Tänk på allt Gud ger dig varje dag, och du kommer att se att det är så stort att han måste ha glömt att han redan har gett dig så mycket.