Hes 47:1–9, 12 och Joh 5:1–3, 5–16

Herre, må denna heliga tid av bot och bön bereda våra hjärtan att värdigt fira påskens mysterium och lära oss förkunna hur världen blivit räddad och återlöst genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Fastetiden är en tid av nåd, för att våra hjärtan skall förnyas i glädjefylld väntan på påskens heliga högtid. Herren leder oss genom sakramenten fram mot det nådens överflöd som han berett åt sina barn. Profeten Hesekiel ser hur vattnet som strömmar fram förvandlar det bittra salta vattnet till friskt vatten. I sakramenten finns detta friska flöde. I dag strömmar denna nåd fram ur Eukaristins källa, i det som tagit sin början i dopets sakrament och förnyas i botens sakrament, i bikten. Fastetiden har en dubbel sakramental karaktär: ”dels och framför allt är det en påminnelse om eller förberedelse till dopet, dels en botgöring, då den under den fyrtio dagar långa fastetiden bereder de troende,  till firandet av påskmysteriet, med större iver att höra Guds ord och ägna sig åt bön” (Sacrosanctum Concilium 109).

Dopet är porten till kyrkans sakramentala liv och steget ner i det livgivande, friska och helande vatten som är hela Kristi påskmysterium.

Men om detta helande flöde inte bara ska nå till fotknölarna utan omsluta oss helt och hållet behöver vi ta del av konfirmationen och Eukaristin. Eukaristin är det fulla flödet från Kristi hjärta, det största av alla sakrament. Som den helige Franciskus av Assisi säger: "I denna värld ser vi ingenting annat av den Högste än hans kropp och blod genom vilka vi har blivit skapade och friköpta från döden till livet."

Allt i Kyrkan är relaterat till Eukaristins sakrament, målet för det kristna livet: den gradvisa förvandlingen till att helt och fullt förenas och formas till Kristi likhet, att växa samman med honom, heliggöras, gudomliggöras.

Ingen kristen gemenskap kan byggas upp om den inte växer utifrån den allra heligaste Eukaristin: Kristi imperativ till kyrkan: ”gör detta till min åminnelse”. Det går inte att skilja Kyrkan från Eukaristin, den kyrkliga gemenskapen från den eukaristiska kommunionen, för det är Betesda och den dubbla strömmen med levande vatten: ”Överallt dit den dubbla strömmen kommer, där upplivas alla levande varelser som rör sig i stim, och fiskarna där blir mycket talrika, ty när detta vatten kommer dit, blir havsvattnet sunt, och allt får liv, där strömmen kommer.”