Apg 9:1–20 och Joh 6:52–59

Allsmäktige Gud, låt oss, som lärt känna den uppståndne Herren, genom kärlekens Ande stå upp till det nya livet i honom, din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Kyrkan är till för sådana som Paulus som kommer med mordlust och annat bråte, och som varsamt leds in i kyrkans sakramentala liv, in i dopets, in i Kristi kropps och blods mysterier, och får erfara så konkret som Jesus säger det: ”Mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck”. I aposteln Paulus ser vi hur förvandlande det sakramentala livet kan vara i en människas liv. Ja, att ta emot Kristi sanna kropp och sanna blod är i sanning livgivande, heliggörande, helande och till och med gudomliggörande.

Kyrkan gör ständigt Kristi offer av sin kropp och sitt blod närvarande, och så fortsätter den mystiska lovsången och det fortsatta gudomliggörandet av människan, när vi äter Kristi verkliga föda och verkliga dryck, hans kött och blod, som han offrat för allas vår frälsning.

Som den helige kyrkoläraren Kyrillos av Alexandria skriver på 400-talet så äter vi inte ett vanligt kött i Eukaristin, utan det verkligt livgivande köttet, ja Ordet som blev kött, förenat med köttet i en gudomlig person, som ger evigt liv.

Eftersom han är Gud, är han av naturen livgivande och när han förenas med det mänskliga köttet, gör han också detta kött livgivande, ”så skall också den som äter mig leva genom mig”. Som han säger: ”om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, äger ni inte livet”. Begreppet ”kött” säger något mer än bara ”kropp”: ”Ordet vart kött”. Köttet är den levande kännande delen av människans kropp, köttet kan verkligen ses och röras. Det är något vi erfar med våra sinnen men också den mänskliga erfarenheten av födelse, växt, av sorg och glädje. Detta mänskliga kött förvandlas i honom.

Uppmaningen att förbli i Jesus Kristus är något djupt sakramentalt; ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom”. Så djupgående är inkarnationens mysterium, att människans kött verkligen har blivit hans eget kött, hans erfarenhet som förvandlar vår mänskliga erfarenhet av liv och död. Han som för oss och vår frälsnings skull både blev människa och kallades Människosonen.