Jes 1:10–20, Ps 50, Matt 23:1–12
Herre, skydda och stärk din kyrka med evig nåd, hjälp henne i hennes frestelser, och led henne på dina vägar, ty utan dig kan inget mänskligt verk bestå.
Det finns en stor risk att den karikatyr Jesus målar upp också gäller oss, att den kristna tron förväxlas med att sitta på en stol eller en kyrkbänk och passivt utdela domar över andra, utan att själv röra ett finger. Det finns en anledning till varför den kristna tron kallades Vägen och inte Stolen.
Jesus kritiserade de skriftlärda och fariseerna för att de hade satt sig på Moses stol, de band ihop tunga bördor och lade dem på människornas axlar och gjorde ingenting för att hjälpa till att bära dem, allt gör de för att människor ska lägga märke till dem. De vill sitta främst, vill bli hälsade med respekt och kallas rabbi, fader och lärare. Det finns en stor risk för att vi beter oss likadant. Att vi liksom förlorat blicken för vad som är vårt uppdrag, att vi vill framstå som fina och goda människor, att vi sitter på vår upphöjda stol, utan att röra oss, inte ens för att hjälpa någon som faller eller dignar under sina tunga bördor.
Som Jesu lärjungar bör vi undvika stillasittandet och istället vara i den rörelse som utgår från Fadern, genom Sonen och den helige Ande, alltid beredda att själva röra oss ut till andras hjälp.
De andliga övningar som alltid varit en del av kyrkans liv har just detta fokus på att hjälpa människor. Att lyfta av bördor, ge råd, tips, övningar, för att människor i dag ska få hjälp med sina bekymmer, förhållningssätt till frestelser, pengar, tankar, sexualitet, arbete, familj, sig själv, skapelsen och så vidare.
Det är också fastetidens fokus, kärlekens rörelse, där barmhärtigheten är central, en barmhärtighet som förverkligas både kroppsligt och själsligt.
Att se till de kroppsliga behoven, det som handlar om att ge mat åt hungrande, ge dryck åt törstande, klä de nakna, ge husrum åt främlingar, besöka de sjuka och fångar och begrava de döda.
Att se till de andliga behoven, som att undervisa de okunniga, råda de rådvilliga, trösta bedrövade, tillrättavisa syndare, förlåta oförätter, bära orättvisor och be för levande och döda.
Låt oss under denna fastetid verkligen återerövra vad det är att vara Jesu sanna lärjungar, som stiger upp från våra stolar och vandrar med honom och sträcker våra händer ut mot dem som behöver vår hjälp.