Ef 5:21–33, Ps 128, Luk 13:18–21
Allsmäktige, evige Gud, låt tron, hoppet och kärleken växa i oss, så att vi älskar dina bud och uppnår vad du lovat oss.
Vad är Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med? Att ställa sådana frågor är något typiskt för en filosof i en judisk hellenistisk värld. Vi kan alltså tänka oss Jesus som en filosof, och de tolv runt Jesus som en filosofisk skola. Det betyder inte att vi tar bort Jesu judiskhet eller hans gudomlighet, men att den filosofiska aspekten är viktig för att förstå Jesus och hans lära. För det handlar om ett sätt att tänka, att förhålla sig till tillvaron, i stort och smått, som är präglat av Jesus. Denna jesusprägel handlar inte om att han vill göra Guds rike lättbegripligt, utan snarare tvärtom, det handlar om att beskydda mysteriet. Det som finns hos Fadern på ett obegränsat och i en maximalt fulländad form finns i denna värld endast i en begränsad och ofullkomlig form. Så kan ett senapskorn eller senapsfrö i sin begränsning peka på något himmelskt, genom att det växer. På samma sätt kan vi se på surdegen som genomsyrar mjölet, det är något i den skapade världen som i begränsad mening pekar på Guds rikes förmåga att genomtränga allt.
Senapskornets växande och surdegens genomträngande får i Jesu tänkande en ny mening utifrån att denna växt och genomsyrning pekar på att det finns en växt och en genomsyrning i Guds rike som är obegränsad och fulländad. Vi kan aldrig förstå detta, eftersom vårt intellekt är begränsat. När det handlar om Gud är alltså jämförelsen aldrig exakt och uttömmande utan något ungefärligt. Guds väsen förblir i stor utsträckning outsägbart för oss. Den växt och genomsyrning Jesus pekar på, som finns i Guds rike är fulländat och övergår allt vi kan erfara i skapelsen, men står ändå inte i motsats till det vi kan erfara i denna värld. Senapsfröet pekar på att det finns en gudomlig växt och utveckling redan i naturen, det som något är eller blir finns i förväg nedlagt i det som ett frö, som uttrycker Skaparens avsikt. De inre tendenserna i allt följer en plan som börjar redan i elementen (elementarpartiklar), som är bärare av potentialiteter som när tiden är mogen exploderar i oräkneliga former. Enligt denna kristna fröteori styr fröet beteendet efter en plan och är ett uttryck för en intelligent vilja, som gör att många nya former kan utvecklas i framtiden, medan andra bara förblir ren möjlighet. En del av det Gud lagt ned i oss utvecklas och blommar medan annat kanske aldrig får en chans till blomning. Det är alltså här fråga om en sorts utvecklingslära som pekar fram mot att det frö som såtts här når sin fullkomning där, i Guds rike.
Vi ber därför att det som Gud lagt ned i oss som frön ska utvecklas och nå sin potential så långt det är möjligt här och sedan nå sin fullkomning där.